Midvinternattens köld är hård

Åkte buss tillsammans med rekordmånga andra till Kiruna i går. Tågen stod stilla i kylan så det krävdes tre bussar för att rymma alla. Promenaden från busstation till vår lilla etta var en något kylslagen historia. Med alldeles för tunna handskar var det här med fingertoppskänsla inte riktigt aktuellt för min del.

-32 här i Kiruna C tror jag är det kallaste jag hittills varit med om. Brrr!!!


Munhuggning

Känner mig fortfarande öm och svullen efter måndagens munhuggning hos tandläkaren. Tröstar mig med veckans etta på Bråddjup-toppen: Belgisk-Australiensiske Wally De Backer, eller Gotye som han kallar sig, och Nyzeeländska Kimbra med Somebody That I Used to Know. En låt om munhuggning med olyckligt slut

Trivsamt med Xylofon dock. Det hör man inte så ofta nu för tiden.




Don Karlseone


Ynkedomstand

I morse var det dags att dra ut en visdomstand som betett sig en smula okamratligt.

Det krävdes rejäla påtryckningar från Fr. Tandläkare innan tanden gav sig. Kändes som om hela huvet skulle lossna. Det lät lite så också faktiskt.

Sitter nu här och ser en aning ut som Marlon Brando i Gudfadern. Lite påssjuk sådär. Läckert svullen. Däremot känner jag mig inte särskilt Don Corleoneskt cool. Snarare febrig, blödande, ödmjuk och ofarlig.

Ynklig helt enkelt.


Grattis

I dag begår Aron sin sjuårsdag. Man fattar inte riktigt att tiden gå så fort.
Det är i det närmaste fattbart.

Grattis Aron!



Tvångshumor

Såg brottstycken av Idrottsgalan i går. Håhåjaja. Det enda riktigt positiva var väl att Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset. Och så var minneskavalkaden rörande så klart och Lisa Miskowski sjöng vackert.
Och så har ju Charlotte Kalla magnifika överamar.

I övrigt lämnar detta spektakel en hel del övrigt att önska.

Ett problem är att man tvångsmässigt anlägger en helt omotiverat flåshurtig, smågarvande approach. Inte bara på Idrottsgalan utan i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Varför tror man att man måste skämta hela tiden? Att krysta fram urusla oneliners som ingen skrattar åt är ju direkt förödande för trivseln. Framför allt om de är inskrivna i manus. Jag orkar då inte se särskilt länge innan jag av hälsoskäl måste göra annat. Jag pallar inte med.

Alla galor lider av samma åkomma. Färdigskrivna skämt som på ett närmast panikartat vis levereras som om de skulle vara sprungna ur stunden. Det är bara det att man måste vara en rätt så begåvad skådespelare för att få ett skådespel att se trovärdigt ut. En halvbra komiker gör det inte.

Anlita för bövelen en programledare som inte lider av humoristiska tvångstankar nån gång. En som kan improvisera. Eller åtminstone rabbla sin utantilläxa lite mer trovärdigt.



Riktig vinter

Det har varit en konstig vinter detta. Nollgradigt och knappt någon snö alls fram till jul, men nu är ordningen återställd. De senaste dagarna har varit kalla och klara och snö finns det gott om. Här följer en liten bildkavalkad från en vinterskrudad by, ett par vinterskrudade vandrare, kreatur, fjäderfän m.fl.




Bölkorv

I förväg tror jag alltid att nu, nu ska jag klara mig. Den här gången ska jag ju inte behöva ta till lipen på slutet eftersom jag ju har varit med om det sååå många gånger. Det är ju inte som att upplösningen kommer som en överraskning för mig precis.
Men ändå. Ändå sitter jag där med vattniga ögon VARENDA gång. En riktig bölkorv är vad jag är.

Varsågoda mina vänner, 2012 års första lista; Gråtlistan. Starka scener som för min del alltid blir tårfyllda:

  1. En trettondagsafton

    Vi börjar med den film vi traditionsenligt såg på i går. De föräldralösa tvillingarna Viola och Sebastian lider skeppsbrott och tror på varsitt håll att de nu är ensamma i världen. Hur märkligt det än kan låta är detta en komedi. De som kan sin litteraturhistoria vet att detta är ett av Shakespeares mest älskade verk. En förväxlingskomedi av klassiskt snitt som i denna version från 1996 bjuder på lysande skådespel, vacker musik, mycket humor och en rejäl dos kärlek förstås.
    Och så har vi då slutet. När syskonen återförenas och kärleken flödar då gör även mina tårar detsamma.



  2. Guds starka arm

    En morgon hittas Kirunas främste elektricitetsinstallatör Arvid Karlsson död. Ihjälslagen med den hammare som han använt för att spika in dottern Lina i ett skrymsle under trappen efter att denna till faderns förtrytelse talat finska inför hans öron. Länsman Björnfot utreder detta brott i det tidiga nittonhundratalets Kiruna. Jag ska inte avslöja slutet, men scenen i ljudbokens slutskede när Linas mormor jojkar sina visioner för dotterdotterns framtida liv, då är intet av de Bråddjupa ögonen torra.



  3. Sagan om konungens återkomst

    Efter ett halsbrytande äventyr fyllt av ondskefulla varelser, sagolika älvor, sång och dans, brödraskap och med ett till synes omöjligt uppdrag att utföra, kommer de små hoberna Frodo, Sam, Merry och Pippin till Gondors nykrönte konung Aragorn, hälsar och bugar inför den mäktige konungen.
    "Mina vänner, ni ska inte buga för någon" svarar Aragorn och han själv, hans hov och alla andra bugar sig i en samfälld tacksamhetsyttring för de trofasta hoberna. Mina ögon tåras till och med nu när jag skriver om det, så ni förstår ju hur det är när jag ser filmen...



  4. Livet är underbart

    Guido försöker rädda sin son undan den nazistiska förintelsen genom att förmå sonen tro att de egentligen leker kurragömma med soldaterna. Med humor och glimten i ögat ger Roberto Binigni den rollfigur han själv gestaltar en livsglädje och samtidigt ett allvarsamt djup som är svårt att stå emot. Framför allt på slutet när Guido till och med på väg mot sin egen avrättning spelar upp en charad för lille Joshua som sitter gömd i ett skåp på gården och beundrande ser sin älskade pappa, som han tror, samla ännu fler poäng åt sig själv och sin son mot de dumma soldaterna.

Då vet ni det kära vänner. Har ni egna exempel på scener som berör så dela gärna med er.

Facebook

Docent Martin Peterson går till angrepp mot Facebook i NSD:
Riktig vänskap förutsätter att du ser upp till, och respekterar, din vän. Det räcker inte att du gillar din vän och att ni har trevligt ihop. Riktig vänskap kräver något mer, både intellektuellt och emotionellt. Du måste spendera mycket tid med din vän, låta dig imponeras och inspireras av dennes kloka tankar, men också ibland bli utmanad och ifrågasatt. Riktig vänskap är därför inte förenligt med att ni alltid pratar om trivialiteter och bara har mysigt ihop.

Istället för att spendera tid med våra riktiga vänner sitter vi och hänger framför datorn och kollar våra virtuella "vänners" senaste, alltid lika meningslösa statusuppdateringar. Inte ens en dysterkvist som Nietzsche skulle ha haft något intressant att säga om det.

Så utomordentligt fånigt tycker Bråddjup. Det är lite som att förkasta samvaron vid fikabordet på jobbet bara för att det är en rätt så ytlig umgängesform. Antagandet att man tillbringar sin tid på FB ISTÄLLET för att umgås är ju naturligtvis helt felaktigt. Det är ett fantastiskt komplement. Man umgås ÄVEN på FB. Dessutom är FB ett oslagbart sätt att åtminstone kunna ha en fikabordsgemenskap med kompisar från förr med vilka man annars inte skulle ha någon kontakt alls. Docenten är nog tyvärr lite för kategorisk i sina antaganden, och något för snäv i sin definition av vänskap. Den kan se ut på många, många olika sätt och ändå vara "riktig".

Föreställ dig att du talar med din bästa vän i telefon och berättar om något, säg ett misslyckat kakbak eller vad som helst. På vilket sätt skulle er vänskap förminskas om du kunde lägga upp en bild på FB av detta och visa hur det såg ut? Skulle er vänskap bli mindre av att även andra kunde se samma bild? Den vänskap som inte tål det är ju inte värt namnet.

I alla former av umgängen, även de djupaste och innerligaste, pratar man ibland om sådant som för en utomstående betraktare kan tyckas vara trivialiteter, och som ju faktiskt också för det mesta är det, men dessa trivialiteter blir betydelsebärande just för att man delar dem med sin(a) vän(ner). Jag tror inte ens att Docent Peterson alltid avhåller sig från att tala om trivialiter med sina vänner. Det måste i så fall vara näst intill outhärdligt att umgås med honom.

Jag säger det igen: FB är ett redskap som kompletterar övriga kanaler där jag kan interagera med mina vänner, ytliga eller djupa. Det är inget substitut. På samma sätt som papper och penna inte kan ersätta ett möte, men som kan vara utmärkta verktyg för att underhålla vänskapen mellan mötena.



Nytt

Gott nytt år på er allihop. Må 2012 bli det bästa året hittills!







God jul!


Nyheter från legoredaktionen

Engelska The Guardian sammanfattar nyhetsåret 2011 i Lego. Vi kan bland annat se en tolkning av den berömda bilden från "the situation-room" där Barack Obama och hans stab följer jakten på Osama Bin Laden.
Steve Jobs och Charlie Sheen är andra figurer vi stöter på i denna lätt lekfulla nyhetskavalkad.

Allt hittar man då på.


Den här bloggposten innehåller nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.






Storm i en tekopp

Best drink of the dayMan kan hålla på att mixtra med mycket här i världen, exempelvis genetik och lite annat smått och gott, men vissa saker petar man bara inte i.

Twinings gjorde för en tid sedan ett försök att förnya receptet till det klassiska teet Earl Grey. Man tillsatte lite extra citrus för att erhålla "distinkt smak och arom av citrus som fyller luften med löften om sommarträdgårdar".

Twinings hävdade också att "Earlen själv hade knappast kunnat föreställa sig hur gott hans favorit-te skulle kunna smaka".

Twinings ändrade ett vinnande koncept och drog på sig folkets vrede. "Jag kan inte beskriva hur vidrigt detta nya te smakar" säger en kund, och fortsätter: Det gamla prisbelönta teet spelade i en helt annan division än detta vämjeliga diskvatten!
Twinings har nu känt sig tvungna att återinföra det gamla teet, denna gång under namnet Earl Grey Classic. Samma sak hände när Coca Cola försökte sig på att förnya sin gamla trotjänare. Man var tvungen att gå tillbaka till ursprunget. Våra drycker vill vi ha som de alltid har varit. Så är det bara.
Om jag skulle ha smakat detta nya te hade jag nog också tyckt att det var en försämring jämfört med det gamla. Det är nämligen helt omöjligt att förbättra det som redan är fulländat. Jag skulle nog också ha sällat mig till klagokören och hävdat att detta inte var My cup of tea.


Det ska vi fira!

Svenskarnas tendens att blanda ihop vardag och firande blir allt tydligare. Under en lång tid nu har vi ju ätit traditionell festmat i stort sett varenda dag på året, men nu tycker handeln uppenbarligen att vi ska göra tvärtom; fira årets största högtid med vardagsmat. Årets julklapp är nämligen enligt HUI - en matkasse!

Bra tänkt tycker Hr. Bråddjup. Helst om matkassen innehåller ekologiska och rättvisemärkta varor. Vi ska vara rädda om vår jord, våra kroppar och om varandra.



Naturens under

Måste få visa er en liten filmsnutt som jag snubblade över i morse. Den är bara så makalöst häftig! Hundratusentals starar svärmar vid den irlänska floden Shannon.
Håll i hatten! 

Murmuration from Sophie Windsor Clive on Vimeo.

A chance encounter and shared moment with one of natures greatest and most fleeting phenomena.


Äntligen!

Den 26maj09 skrev jag om den sista shoppingturen i Kirunas enda kvarvarande bokhandel.

I dag, i detta nu klockan 12, två och ett halvt år senare slår Kiruna Bokhandel upp portarna. Det är ett antal personer som är knutna till den ideella månatliga KirunaTidningen som bildat bolag och satsar friskt för att Kirunaborna äntligen ska få en bokhandel igen.

Oturligt nog befinner jag mig 34 mil därifrån just nu, men jag önskar Kiruna Bokhandel lycka till av hela mitt hjärta!


Lycksrapport

Man börjar lätt misströsta när man läser om allt elände i världen. Men om man tänker efter ett varv till så är det ju så att vi läser om dessa händelser just därför att de är avvikelser.

Sanningen är ju den att det mesta funkar. Att de flesta vill varandra väl. Att vi inte slår ihjäl varandra. Men det normala, att allt går som det ska, finns det liksom ingen anledning att rapportera om.

För övrigt kan jag meddela att morgonens frukost smakade bra, att bilen funkade hela vägen till jobbet. Inga olyckor. Jag möttes av leenden i korridorerna och min dator gick igång som den skulle. En helt vanlig dag har precis startat.


Känn gärna sorg, Anders Borg

Som Anders Borgs arbetsgivare kräver jag att han inte använder svenska pengar till att rädda kraschande centraleuropeiska banker, utan istället använder resurserna till att rädda livet på Jean Kabuidibuidi, Ganna Chyzhevska och andra flyktingar som av svenska myndighetspersoner har dömts till döden.


De behöver vår hjälp mycket mer än vad franska

bankdirektörer gör!




Ring, ring, bara du slog en signal

Skänk en slant till Världens barn genom att ringa eller SMS:a Sveriges Radios insamling på nummer 099-321 13 (9:90 kronor varav 8:50 går till Världens barn).
Jag ringde fem gånger, Thommy sju gånger och Lena tre gånger. Tillsammans med dig och dina samtal bidrar vi till alla barns rätt till utbildning, hälsa och en värdig framtid!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0