Härligt medelålders
När jag var trettio kände jag mig ung och stark. "Du ser så härligt medelålders ut" sa min kompis. Aldrig får man vara riktigt glad.
När NSD:s trettioåriga Lina Norberg-Juuso bloggade om mens så reagerade en läsare och sa att "det var lite genant att läsa om mens särskilt som du är i medelåldern." Lina ser härlig ut, men knappast medelålders.
Läsaren förtydligar sitt resonemang: "Medellivslängden för kvinnor är kring 74 o då infaller ju medelåldern kring 32 - svårare än så är det väl inte"
Jag känner att jag härmed måste göra en samhällsinsats och klara ut vad det är som gäller här egentligen. Är man verkligen medelålders när man är trettio? Är medellivslängden för kvinnor verkligen 74? Och, slutligen, ligger 32 verkligen mitt emellan 0 och 74?
Till att börja med konsulterar vi Wikipedia:
"Medelålders syftar på personer som varken kan sägas vara gamla eller unga. Någon exakt definition av vilka åldersgrupper som kan karaktäriseras som medelålders finns inte. Oftast menas dock personer i 40-, 50- och 60-årsåldern. I Sverige och andra västländer kan medelåldern ses som den period då man sedan länge är etablerad på arbetsmarknaden samtidigt som man inte längre har riktigt små barn. Det är givetvis en skillnad mellan kronologisk medelålder och biologisk medelålder, som kan vara mycket individuell. Hos kvinnan inträder ju menopausen vid ca 45 till ca 55 års ålder. Det talar för att medelåldern (även hos män) skall anses börja vid 45 års ålder."
Vad gäller medellivslängden så kan vi vända oss till SCB och där utläsa att en kvinna av idag kan förvänta sig att bli 83,37 år gammal medan hennes gubbe dör när han är 79,36 år gammal.
Gällande matematiken så kan vi rada upp alla talen i en lång rad och helt enkelt stryka det första och det sista talet, sedan det andra och det näst sista osv. tills vi bara har ett tal kvar:
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74
Det verkar alltså som om 37 ligger mitt emellan 0 och 74. Inte 32.
Ägget är löst; en trettioåring är INTE härligt medelålders. Men jag är det. Och det är numera inte bara som det ser ut.
Då vet ni.
Bloggistik
På sistone har vi fått ta del av den mörka baksidan av bloggosfären och övriga sociala medier. Därför kanske vi behöver påminna varandra om att det finns ljusare sidor också.
Att skriva och att läsa i en blogg handlar om precis samma sak som att sitta och babbla hemma i köket över en kopp te; att kommunicera. Vi människor är ju mycket för sådant, alla gör det. Alla behöver det.
Bloggen erbjuder visserligen en annan form av kommunikation än vid köksbordet. Inte bättre, inte sämre men annorlunda. Vi är alla olika vad gäller intressen, mognad, uttryckssätt, preferenser och referensramar och precis som med vanliga samtal i den verkliga gripbara verkligheten, så återspeglas detta även i samtalen på nätet.
Ytliga bloggar finns det gott om. Det finns sådana som är direkt enfaldiga, andra bara trista, somliga lite roliga och andra igen som verkligen tar läsaren med på halsbrytande intellektuella äventyr. Och det är just denna mångfald som är så fascinerande och lockande; att alla kan finna någon som befinner sig på samma våglängd.
Länge leve mångfalden!
... och bara så ni vet: Bråddjup rekommenderar idag Barockbloggen
Dystert datum
Idag är det sjuttio år sedan Tyskland anföll Norge och Danmark. Danmark gav upp på en gång, men i Norge valde man att kämpa emot. Istället för skidturer och torskfiske kom livet i de norska fjordarna plötsligt att handla om avrättningar, deportationer till koncentrationsläger och motstånd till lands och sjöss.Om detta har många berättat. Jag vill rekommendera Eyvind Jonssons protest mot den fega svenska hållningen i frågan; Krilons resa. En lysande berättare lär oss ett och annat om civilkurage. Något som det fanns gott om i vårt västra grannland under denna period.
En av dem som bjöd motstånd var Max Manus. Om honom och hans kamrater gjordes en sevärd film härom året.
En stor portion spänning. Hjältemod, quislingar, kamratskap och en gnutta kärlek samt goda skådespelar-insatser. Se där de ingredienser som gör detta till en film som ni dagen till ära bör springa iväg och hyra.En annan som visade prov på hjältemod var den då 39-åriga tvåbarnsmamman Ingrid Bjerkås som i september 1941 skriver till landets ledare: ”Hur vågar du, herr Quisling, förleda och förföra norrmän till att bli landsförrädare, kungasvikare och förbrytare mot sitt eget folk, till vanära inför hela världen?”
Efter ännu en skrivelse låter Quisling undersöka henne, och ytterligare en skrivelse senare, denna gång 1943 till rikskommissarien Terboven greps Ingrid Bjerkås och sattes i fängelse. Arton år senare, 1961, blev hon Norges första kvinnliga präst.
Då vet ni det.
Runt knuten
Den nyblivna åttaåringen på väg ut i skidspåret som vi bokstavligen har runt knuten.
Då vet ni.
April, april
En dag som denna ska man ta det mesta med en nypa salt. Mer eller mindre lyckade skämt florerar i media, på webben och IRL. DagensPS har här samlat tidningarnas bästa aprilskämt. Intressant att notera; Aftonbladet deklarerar att man i år inte har något aprilskämt, vare sig på nätet eller i papperstidningen. "Och det är inget skämt", skriver aftonbladet.se.
Den första april tycks alltså vara den enda dagen på hela året då inte Aftonbladet narras. Lite skönt uppkäftigt och oortodoxt kan man tycka.
På hemmaplan gick det redan vid frukostbordet upp för de små liven att man idag kunde lura sina stackars gamla föräldrar. Femåringen sa: "Pappa, titta ut genom fönstret, det kommer en jättevåg mot huset!" Så klart att pappa tittade ut och kände sig gravt vilseförd av sin lille narraktige son. Och den lille parveln fick sig ett gott skratt.
Det är kul med aprilskämt. Bara så ni vet.
Ingen sommar så vitt jag kan se
Noterar till min förställda glädje att det fortfarande snöar. Nu har det vräkt ner oavbrutet i flera dagar och snart ser jag inte längre ut genom fönstret.
Det har ju blivit sommartid! Har ni på SMHI missat detta? Det ska inte snöa mer nu. Nu räcker det!
Sängens njutningar
Mitt vackra, varma sängöverkast i renskinn, min spikmatta och min bok. Då är kvällen räddad!
Sedan vaknar farbror strax efter fyra utan att gråta. Kroppen helt intakt trots gårdagens slit i skidspåret. Man får vara nöjd helt enkelt.
Sedan gröt, fruktsallad, en kopp te, sill och ägg till frukost i lugn och ro.
Sådant kan livet vara när man jobbar långt hemifrån och bara har sig själv att rå om.
Då vet ni det.
Mitt vackra, varma sängöverkast i renskinn, min spikmatta och min bok. Då är kvällen räddad!Efter en natt i medvetslöshet vaknar så farbror Bråddjup strax efter fyra utan att gråta. Kroppen känns helt intakt trots gårdagens slit i skidspåret. Man känner sig nöjd helt enkelt.
Sedan gröt, fruktsallad, en kopp te, sill och ägg till frukost i lugn och ro.
Sådant kan livet vara när man varannan vecka jobbar långt hemifrån och bara har sig själv att rå om.
Då vet ni det.
Strömmingsvagnen
Det är många som skriver till mig och ställer frågor om livets allehanda mysterier. Man har väl upptäckt min breda begåvning.
Till exempel hade jag en hel säck i morse med frågor rörande snabbmat. "Du som har ätit så mycket måste ju kunna massor om detta" är en vanlig uppfattning bland brevskrivarna. Naturligtvis har de rätt.
Man har bett mig utnämna Sveriges bästa snabbmatsställe. Och det gör jag så gärna. Varsågod:
Vid slussen i Stockholm finns Strömmingsvagnen och där serveras landets godaste snabbmat. Förlåt Empes. Här kan du för en rimlig penning få dig en portion nystekt strömming med hemlagad mos som är så himmelskt god att till och med Torsten Ehrenmark himself hade valt bort rotmos med fläsklägg finge han bara smaka detta. Det är värt att gå till Slussen var man än befinner sig i landet bara för denna strömmingsvagns skull faktiskt. Man kan ju alltid slinka in på Stockholms stadsmuseum en sväng när man ändå är där.
Då vet ni.
Bild: Björn Roos
Till exempel hade jag en hel säck i morse med frågor rörande snabbmat. "Du som har ätit så mycket måste ju kunna massor om detta" är en vanlig uppfattning bland brevskrivarna. Naturligtvis har de rätt.
Man har bett mig utnämna Sveriges bästa snabbmatsställe. Och det gör jag så gärna. Varsågod:
Vid slussen i Stockholm finns Strömmingsvagnen och där serveras landets godaste snabbmat. Förlåt Empes. Här kan du för en rimlig penning få dig en portion nystekt strömming med hemlagad mos som är så himmelskt god att till och med Torsten Ehrenmark himself hade valt bort rotmos med fläsklägg finge han bara smaka detta. Det är värt att gå till Slussen var man än befinner sig i landet bara för denna strömmingsvagns skull faktiskt. Man kan ju alltid slinka in på Stockholms stadsmuseum en sväng när man ändå är där.
Då vet ni.
Bild: Björn Roos
Det ska vi fira
När jag var en liten palt och tillbringade mina dagar i hemmets härd med lillebror och moderskapet, stod radion på hela dagarna. Det var Melodiradio och Radiosymfonikerna, det var Siw Malmkvist och Östen Warnerbring, det var Hallå trafikant, Skivor till kaffet och Besökstid. Och så var det Det ska vi fira.Där firades bemärkelsedagar och önskades musik och om detta program funnes än idag vore det läge för mig att skicka in en gratulation till mig själv; idag är det nämligen precis tjugofem år sedan jag och min hustru gifte oss. DET är sannerligen något att fira!
Och finge jag önska en låt så skulle jag spela denna för min fantastiska kvinna:
Eller kanske den här:
Hur som helst: tack ska du ha för dessa 25 år. Nu siktar vi in oss på nästa 25!
Jag - en brudmagnet
Så är det då bevisat - ni tjejer vill egentligen, innerst inne ha en sån som mig.
Eftersom det står att läsa i Aftonbladet så utgår jag ifrån att det är sant. Nu när det är avslöjat kan ni lika gärna erkänna det, inte bara för er själva utan även för .. öhh ... mig!
Kylslagen
-28,2 i centrala Kiruna i morse. Det händer inte ofta ska jag säga. Ett oslagbart köldrekord tänkte jag.
Åt en stadig frukost och klädde på mig. Tog lite tid; man får ju ta långkalsonger på sig en sådan här dag.
Sparkade igång MP3-spelaren och promenerade mot jobbet. Jag har ungefär tre kilometer att gå till jobbet och jag såg fram emot en halvtimmes rask promenad i Guds friska, men rätt kyliga natur.
Jag hade inte ens hunnit halvvägs när en bil stannade till mitt framför nosen på mig. En bil jag inte kände igen, men eftersom jag var rätt ensam där på min promenad kunde jag sluta mig till att det var för min skull de stannat. Jag kikade in och kände åtminstone igen föraren; min svärmors syster.
Hon bor i Fjällnäs, en liten by ett par mil väster om Kiruna. Mot Nikkaluokta till. De hade haft - 41 grader på morgonen när hon for hemifrån. 41 minus! Hon vann kylslaget.
Arbetsmoral?
Från morgonens träningspass:
Gruppenführer: - Bra jobbat! Nu är det dags för avslappning. Släpp nu alla tankar. Tänk på Ingenting. Och släpp alla muskler.
Kollega B, glatt: - Just det; låtsas att ni jobbar!
Gruppenführer: - Bra jobbat! Nu är det dags för avslappning. Släpp nu alla tankar. Tänk på Ingenting. Och släpp alla muskler.
Kollega B, glatt: - Just det; låtsas att ni jobbar!
Hjärngympa
Två reflektioner från morgonens träningspass:
Jag - Hyresvärdens nya motto tycks vara "Bättre lite skit i hörnen än ett rent gympagolv"
Kollega A - Nu har jag hittat en bra gympa-BH som håller grejerna på plats. Nu gäller det bara att hitta en maggördel!
Rikspucko
Men Meltzer, Meltzer ... aj, aj, aj. Ingen kanske hade förväntat sig att SVT skulle fira den samiska nationaldagen, men att låta Christine Meltzer pissa på den var väl ändå lite väl föraktfullt?
Hur svårt kan det vara?
En 7 dagars All-inclusiveresa för två personer till
Turkiet vore väl trevligt att vinna? Svara rätt på några frågor och hitta på en kul motivering på max 15 ord. Hur svårt kan det vara? Det är väl bara att skicka in ett svar så är det klart, eller ..?
Jo precis så är det tydligen, men ändå blev jag lite förvånad när telefonen ringde härom dagen och rösten i andra änden berättade att jag hade vunnit ...
Turkey - Here we come!
Låst läge
Länstrafiken, kommunen eller vem det nu är som ansvarar, tycks tro att det finns något otroligt värdefullt att bevara inne i väntsalen på busstationen i Töre. Själv är jag inte lika övertygad efter att ha kikat in. Två träbänkar, en städskrubb och en toalett. That's it. Inte mycket till skyddsobjekt.I fredags skulle jag byta buss i Töre. Vi kom dit enligt tidtabell 19.10 och anslutande buss skulle avgå 19.30. Tjugo minuters väntan alltså. Eftersom det var 25 minusgrader så var det liksom inte tal om att stå ute och vänta. Fyra personer var vi som skulle vänta på nästa buss. Fyra personer som alla styrde sina steg mot väntsalen, och fyra personer som kallt kunde konstatera att dörren var låst.
Tjugo minuter i tjugofem minusgrader. Det är ungefär vad en normalbyggd svensk kontorsarbetare pallar med. Där går smärtgränsen. Otur att väntsalen var låst, men vi kommer nog att överleva.
Efter en halvtimme började stämningen bli något kylig. Bussen hade inte dykt upp och det började nu uttalas förbannelser över dem som låst dörren. Någon ringde Länstrafiken och de i sin tur försökte få fatt på chauffören. Efter ett antal försök lyckades de, och vi fick beskedet att han precis hade lämnat Råneå. Om en stund skulle han vara framme.
Till sist. Fem minuter över tjugo, 20.05, rullade bussen in. 55 minuter hade vi alltså stått där ute i kylan och väntat. 55 minuter i minus 25 grader. Med väntsalen låst. Det känns inte särskilt smart att ha en väntsal som är låst mitt i vintern. Och inte heller känns det särskilt skönt.
Vår relation till Länstrafiken får nog betecknas som rätt frostig efter det inträffade.
Nu vill jag ha koffein, koffein, koffein med detsamma
Igår så slet stormen nästan av taken. Ja, ja, nästan av taken. Ja, nästan av taken.
Idag så kan jag knappt hålla mig vaken. Aj, aj, knappt hålla mig vaken. Aj, knappt hålla mig vaken.
Dagens namn: Pål
Idag har Pål namnsdag. Pål betyder den lille eller den ringe. Vi gratulerar Pål och tittar på en film som handlar om honom:
Åktur i oturen
Igår körde jag ihjäl en ren, tre extralysen, en motorhuv och en stötfångare. Alla som satt inne i bilen klarade sig dock oskadda, vilket ju är huvudsaken.
Man är nog inte så snygg som man ser ut
Såg ett gammalt avsnitt av Morden I Midsomer igår. Ett riktigt gammalt avsnitt som jag faktiskt aldrig hade sett förut. Mysigt.
Som så ofta i engelska deckare så hade någon typ av avvikande sexualitet med saken att göra. Denna gång var mordoffret transvestit. Jag misstänker att britterna har en del de skulle behöva prata med sina terapeuter om.
I sängen efteråt, innan vi somnade gumman och jag, sa hon: "Vilken tur att du inte är transvestit." Här tänkte jag under ett kort ögonblick att hon skulle fortsätta resonemanget med något kärleksfullt som att hon tyckte att det var bra som det var. Att alla förändringar hade varit till det sämre. Istället kommer denna begåvade slutsats: "Du hade haft svårt att hitta kläder som du skulle vara söt i."
Ja hej å hå. Det är bara att inse. Man har inte en kropp som gör sig på catwalken. Inte de rätta formerna för att bli transa. Man saknar transformer helt enkelt.
