Haiti

Gör en insats för de drabbade i Haiti genom att sms:a dina bidrag:
  • Unicef; sms:a "haiti" till 72900 (50 kr)
  • Läkare utan gränser; sms:a LIV till 72990 (50 kr)
  • Rädda barnen; sms:a KATASTROF till 72950

Katten som kom in från kylan

Tyson, fegisenI går kväll kom vår ena katt, Tyson, in igen efter att ha varit ute i den arktiska kylan i tre dygn. Äldsta dottern hade varit på besök och med sig hade hon sin jätte till hund.
Kapten, som jätten heter, är en korsning mellan Berner Sennen och Rottweiler, väger omkring 50kg och har ungefär samma mankhöjd familjens
welshponny.  Tyson är, namnet till trots, inte särskilt kaxig, så han fann det för gott att dra sig ut när Kapten kom på besök. Och där ute stannade han tills han var helt säker på att Kapten hade dragit vidare.
Tre dygn tog det alltså för honom att bli övertygad om att faran var över, och under just dessa tre dygn upplevde vi vinterns kallaste dagar. Det gäller att vara bestämd om man ska vistas utomhus under tre dygn i 30 graders kyla. Eller skräckslagen. Själv hade man nog varit ganska så ödmjuk och värdigt stillsam efter tre sådana dygn. Tyson var dock hur pigg och kry som helst, belåten med att Kapten inte var kvar.

Man blir ju helt köldknäpp!

Vad hjälper det att man är 40+ när det är 30- ?

Salubrin

När en glad gosse i vänkretsen hade inflyttningsfest i vår gröna ungdom, kom Salubrin att för evigt etsa sig fast i många av de närvarandes medvetanden.
Min svåger satt på toaletten när en av polarna bultade på dörren och högljutt ropade: "Salubrin! Salubrin!" Svågern som är en godhjärtad människa öppnade då dörren trots att han egentligen satt rätt risigt till, han tänkte ju att nu finns det någon vars nöd är större än min.
Salubrinmannen - låt oss kalla honom så, av barmhärtighetsskäl - hakade då helt sonika av dörren från sina gångjärn och bar iväg med den. Där satt så svågern med byxorna nere till allmän beskådan, och eftersom lägenheten var liten så var det verkligen omöjligt att undgå att beskåda hela hans ohyggligt prekära situation.
Sensmoralen då? Ja det måste väl bli att "Om du värnar integriteten din, våga vägra lämna ut Salubrin."

Bakgrundskörning

Vilken fantastisk uppfinning ljudböcker är! Trettiofyra mils färd genom snöröken i lördags kändes inte alls särskilt betungande. Lyssnade till Helge Skoogs inläsning av Mina drömmars stad under resan och de fyra timmarna kändes som en kvart. Eller nåt.
Lite fundersam kring trafiksäkerheten blir man dock, när man plötslig finner att man är framme utan att egentligen ha registrerat vägen dit. Hårddisken har varit upptagen med att processa boken så det har inte funnits diskutrymme eller kapacitet nog för att även hantera vägdata. Eller kan det vara så att man har någon typ av cache-minne som man kör efter? Hur som helst så måste ju färddatorn har nog jobbat på där i bakgrunden trots allt. Jag kom ju fram.

Istoppen av ett berg

©www.m-klueber.de GFDLSveriges högsta berg, Kebnekaise, tycker att det blivit för varmt ute. På grund av klimatförändringarna smälter is- och snökammen på Sydtoppen som blir allt lägre. Även några glaciärer i området har försvunnit helt.
På den nyligen reviderade fjällkartan anges Kebnekaises höjd till 2106 meter mot den tidigare angivelsen på 2111 meter. Nordtoppen som är utan is- och snötäcke är 2097 meter. Om det fortsätter så här, kommer sannolikt Nordtoppen att ta över som Sveriges högsta topp.
Att vi har gjort något med vårt klimat blir allt tydligare.

Avsigkomna stackare

Karl-Bertils Jonssons glada budskap om frid på jorden och till alla människor en god vilja, behövs nog för att få alla oss avsigkomna stackare som irrar runt i den allmänna köphysterin tillbaka i rätt julspår igen.

Tror ni man vill sitta inne på kontoret idag?

Eftersom vi i Kiruna inom kort kommer att plocka ner solen från himlapällen, är det skönt att fullmånen finns där att lysa upp vår vintriga tillvaro en smula.

Stoppa pressen!

Dagens fråga:
På vilken tidnings webbplats har jag hämtat följande rubrik med lättklädda tumnaglar som teaser?:
"BILDEXTRA Tonårsstjärnan dränkt i vatten. HETA bilder!"

1, Peddobladet
X, Slitz
2, Aftonbladet

Skicka in era lösningar till PO och märk kuvertet "Omdöme, någon?"

Biff á la Orvar

Vi har idag fått lära oss att allt fler unga människor blir förtidspensionärer och att antalet ensamstående föräldrar ökar dramatiskt. Det finns en risk att många barn inom kort kommer att växa upp i fattigdom. De kommer kanske
inte ha mat för dagen.
Samtidigt har vi ett bekymmer med en jättelik grupp nyblivna eller inom kort blivande ålderspensionärer som kostar en massa pengar. Fyrtiotalisterna, Jätteproppen Orvar. Kärt barn har många namn. Detta köttberg skall alltså försörjas av en generation som knappt har råd att föda sig själva och sina barn.

Men då! ... har jag ett anspråkslöst förslag för att hindra jätteproppen Orvar från att bli en börda för sina avkommor eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten ...

Idéhistorieberättare

För en tid sedan hade vi på vårt kontor uppstart för höstens arbetsplatsträffar. Till vår hjälp hade vi den förträfflige Lasse Eriksson som genomförde sin föreläsning/föreställning "Alla är olika - utom jag".
I både humoristiska och mer allvarsamma ordalag visade han bland annat vilka personliga egenskaper vi värdesätter idag jämfört med hur det var för hundra år sedan. Idag är det till exempel helt rätt att vara individualist medan vi förr i världen skulle vara mer kollektiva.
Vi ikläder oss alla olika roller beroende på vilka sociala sammanhang vi figurerar i. I min roll som pappa förstärker jag vissa av mina egenskaper, medan jag tillsammans med kollegor i ett projektmöte laborerar med en annan uppsättning egenskaper. Projektgruppens bild av mig skiljer sig från mina barns bild. Jag är många fastän en.
Jag kanske själv vill uppfattas på ett visst sätt i en viss situation, och har då en mängd olika egenskaper inom mig som jag kan förstärka eller tona ner tills jag får fram önskad mix och framstår så som jag vill att de andra ska uppfatta mig just då. Men hur ska vi då behandla folk; som vi tror att de är, eller som vi tror att de vill vara? Ja, det är inte lätt att veta alla gånger.
De tekniska förutsättningarna för hur vi umgås har också radikalt förändrats. Det går snabbt och nyanser förloras på vägen. En risk man måste vara medveten om.

På det hela taget är det en väldigt bra föreställning/-läsning. En tankeväckande stund som jag önskar att ni alla kunde ta del av. Dock kräver hans berättande en del av åhöraren. Det gäller att lyssna bortom vitsarna för att hitta den röda tråden. Att inte tappa bort sig bland skrattparoxysmerna. Lyckas man med det är det en ren njutning att lyssna till denne glimrande pitepojke.
Jag avslutar med en typisk erikssonsk ordvändning på tal om teknikutvecklingen:
"I dag mail - i går morse." Det är liksom Lasse Eriksson i ett nötskal.

Den tomma stolen

Ni har kanske sett Barncancerfondens reklamfilm där tre små barn sitter i var sin stol med en fjärde, tom stol bredvid. På den stolen skulle pojkarnas dagiskompis Ellinor ha suttit. Hon blev bara 4 år.
I kväll åker mamma och minstingen till byns kyrka där de har minnesstund. Storebror är ännu för krasslig, så jag och han får stanna hemma och minnas istället.
Låt oss alla även komma ihåg att skicka in bidrag till Barncancerfonden. Vi behöver färre tomma stolar i vår värld.

Här kommer Bod

Minns ni Konstapel Koppar, Bonden Kornström och Postmästare Frank? Nä jag tänkte väl det. Huvudpersonen Bod då?
Min sjuårige son ville veta vilka barnprogram som fanns när jag var liten, så jag fick rannsaka mitt minne och identifierade rätt snabbt ett antal myror och elefanter, lite Astrid Lindgren-figurer, Mupparna, Familjen Flinta och lite annat smått och gott. Utan förvarning trillade så småningom även lille Bod ner i mitt minne. Och hans vänner. Det borde jag ha förstått. De trillar ju alltid ner, det brukar de göra.
I nedanstående klipp, en riktigt klassisk episod, står de och väntar på Bods äpple som tycks bryta mot tyngdlagen. Två frågor i samband med detta:
1)Vad hette tanten på svenska?
2)Var det verkligen bättre förr ..?

Insomnia

21.03 Slår ihop gonattboken och släcker lampan. Dags för gossarna att sova.
21.52 Hustrun skakar om mig och ber mig gå upp och göra mig i ordning för natten.
23.04 Lägger mig igen efter en kopp te och datoriserande. Läser en skvätt.
00.15 Har läst ganska många skvättar och har inte kunnat somna.
00.57 Febrig, yrande gosse kommer gråtandes. Hans kalas har blivit kaos.
00.58 "Är det här en dröm?" frågar han.
01.02 Alvedon och ett glas vatten till min lilla drömpojke.
01.03 Storasyster sitter fortfarande vid datorn. Jag använder stora alfabetet.
01.05 Ligger och småpratar med drömpojken som nu återvänt till de vaknas skara.
01.09 Han vill att jag förklarar vad sockersjuka är.
01.11 Berättar om bukspottkörteln (pankreas) och om insulinsprutor.
01.27 Diabetesdiskussionen över. Drömpojken sussar sött.
01.32 Lillebror vaknar. Har drömt om ett skelett som klätt ut sig till morfar.
01.33 Nu är vi två vuxna och två barn som delar säng.
01.52 Ligger och svettas bredvid min febervarme son. Har inte sovit en blund.
02.04 Går och lägger mig i soffan i vardagsrummet.
02.09 Somnar
05.00 Alarmet på hustruns mobil ringer som alla vardagar. Trots att det är lov nu.
05.20 Hör hustruns mobil. Slår av den. På mitten. Eller nåt.
05.27 Somnar om.
06.30 Min telefon går igång.
06.31 Inte jag.
06.32 Drömpojken slår på TV:n.
06.47 Uppstånden igen ifrån de döda.

Spöstraff

Ju äldre jag blir desto blödigare tycks jag också bli. Jag får till exempel allt svårare för detta med Catch & Release-fiske. Ni vet det som blivit så populärt på sistone, att man släpper tillbaka den fisk man fått på kroken och kämpat med en liten stund för att få i land. Det borde vara spöstraff på sådant. Man skulle beslagta deras fiskespön så de inte kunde fiska mer.
Om vi hade kunnat höra fiskarna skrika av smärta, hade vi då fortsatt med detta meningslösa djurplågeri? Lek med tanken att motsvarande övning skett på torra land. Du krokar exempelvis en hare i munnen och släpar den över myren i ett antal minuter och släpper sedan den av dödsångest och smärtor svårt plågade haren bara för att någon annan ska få chansen att göra om din bedrift. Den tanken blir helt orimlig, eller hur? Och vad är egentligen skillnaden? Sannolikt ingen annan än just den att vi skulle kunna höra harens dödskamp.
Nä, det man fångar med spö och krok ska också ätas upp. Man tar inte mer än man äter. Det har blivit allt tydligare för mig.
Ja, men reproduktionen då. Är det inte bättre att släppa tillbaka fisken för att säkra beståndet? Kanske det, men om man oroar sig för beståndet kan man kanske bara låta bli att fiska. Det borde väl vara det allra bästa för fiskebeståndet, eller ..?

Plötslig spädbarnsdöd

Idag har vi fått skrämselrapporter som låter meddela att det är farligt att sova i samma säng som sina spädbarn. Drygt 50 % av alla fall av plötslig spädbarnsdöd inträffar nämligen där barnet har sovit i samma säng som sina föräldrar.
Det låter som ett bakvänt resonemang tycker jag. Hur stor andel av alla spädbarn sover ensamma och hur många sover med sina föräldrar? Jag skulle nog gissa att de allra flesta sover med sina föräldrar. Ändå är nästan hälften av alla spädbarn som dör sådana som sover ensamma. Det är nog snarare DET som är farligt. Vi bör inte lämna våra barn att sova utan en älskande människa i sin omedelbara närhet..
Det är helt onödigt att skrämma upp alla nyblivna föräldrar så de inte törs sova tillsammans med sina nyfödingar i samma säng. Nä, det naturliga är att man sover tillsammans. Inga vuxna vill sova ensamma, varför tror vi att våra barn skulle vilja göra det ..?

VM-kval

Nästan skönt att slippa VM-slutspelet va? Det blir ju så nervöst annars. Man mår inte riktigt bra när de ska spela mot Costa Rica eller liknande i en viktig VM-match. Nu slipper man ju sådana hemska VM-kval i alla fall ...

What's so funny?

Något av det mest bisarra jag sett var när David Letterman i direktsändning avslöjade att han blivit utpressad av en man som hotade att avslöja diverse pikanta detaljer om TV-profilens kvinnoaffärer. Letterman gjorde det som hans rådgivare antagligen upptäckt är det minst skadliga i en dylik situation; att själv blotta hela sin ohyggliga misär och därigenom vinna folkets sympatier istället för deras förakt.
Lettermann berättar sin historia sakligt, med ett neutralt tonfall, med en lite lätt bekymrad min och redogör för hur han en morgon hittat ett paket i sin bil med hotbrev och avslöjande dokument, och erkänner utan omsvep att utpressaren hade rätt; Letterman har haft förhållanden med flera av sina kvinnliga kollegor. Han blottar sin strupe och publiken ... skrattar åt honom! En eller ett par gånger frågar han publiken vad det är som är så roligt. De tycktes inte förstå att han menade allvar.
Detta får mig att fundera. Inte på otrohet eller på utpressares kantstötta moral. Jag funderar istället på vår förmåga att uppfatta ett skämt. Och framför allt när vi är i grupp. Det är mycket hos människan som försämras när vi samlas i grupp. Vår humor är en sådan sak. Hade vi skrattat åt gravt töntiga TV-serier eller halvtaskiga ståuppare ensamma hemma i soffan om vi inte påverkats av förinspelade eller liveupptagna gruppskratt? Sannolikt inte. Inte så ofta och inte så hjärtligt i alla fall.
Vi skrattar för att andra gör det och det är lite kusligt att vi faktiskt inte är mer självständiga än så. Tror vi bara att det förväntas av oss, så är vi beredda att göra vad som helst, till exempel att skratta åt något som inte är roligt eller, i andra sammanhang, betydligt ondare ting. Lettermans publik skrattade för att de trodde att det var meningen att de skulle skratta. De gjorde det de trodde att resten av gruppen förväntade sig det av dem. De fortsatte att skratta ända fram till slutet av det snaskiga avslöjandet och bevisade för oss alla att vi nog borde fundera ett varv extra på hur vi förhåller oss till grupptrycket.

Stoppa korven!

Jag har ju tidigare berättat om mitt lyckade experiment med att tillverka egna hamburgare istället för att köpa färdiggjorda. Nästa steg borde väl bli att tillverka egen korv. Sannolikt går det väl bra att också stoppa sin egen korv, men jag har ännu inte kommit så långt i utvecklingen. Jag föreställer mig dock att den hanteringen är lite mer kletig. Tids nog kommer jag hur som helst att göra ett försök, enär jag i princip har bestämt mig för att det även blivit dags att stoppa köpeskorven ...
Recept, någon ..?

Säkerhetsåtgärd

"All glädje utan rotmos är konstlad glädje" påstod Torsten Ehrenmark där han stod med den närkingska myllan upp till knäna. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt, men det är onödigt att chansa, så idag blir det rotemos till midda'!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0