Känns livet lite stressigt ibland? Kraven för höga? För många kanaler och elleverantörer att välja på? Lär dig då att spänna av med Folk & Røvere: 

OK, sist jag skulle vara cool och utse en sommarplåga i förväg var jag inte helt lyckosam i mina prediktioner.
Jag törs mig ändå på ett nytt försök. Varsågoda, här har ni 2010 års stora sommarhit:

Har varit på besök hos BD-pop i morse med resten av gänget i infonätverket. En riktig energiboost! Spana in en av "deras" grupper nedan. Så bra!

Beundrarna fortsätter att höra av sig. Denna gång vill de ha musikalisk vägledning och fostran.

Och så kan jag inte undanhålla er denna pärla från 1966. Den Sovjetiska popstjärnan Эдуард Хиль som någon kulturknutte dammat av och berikat webben med. Trololololo på er allihop!

Freddie Wadling till Luleå i maj när jag är i Turkiet. Typiskt. Får väl lyssna på honom här istället: Jag blir helt lyrisk av detta. Det är så vackert. Som balsam för min semmelstinna själ.

I lördags var jag och minsta plutten på bio och såg Prinsessan och grodan, Disneys nya storfilm. Det var första gången det lilla livet var på bio, så det var naturligtvis en stor upplevelse för honom.
Filmen var bra, det tyckte både far och son. Ett klassiskt Disneyäventyr med alla nödvändiga ingredienser; kärlek, skurkar, hjältar, liv och död. Eller med femåringens ord: "Det var en kärleksfull film. Och lite dödlig."
En annan viktig beståndsdel i denna, liksom i alla Disneyfilmer, är musiken. Handlingen är förlagd till New Orleans så naturligtvis får vi höra gammal tradjazz, lite gospel och lite Cajun.
Och musiken är SÅ bra! Det är den gamle häcklaren Randy Newman som gjort musiken och bevisar på nytt att han är en låtsnickrare av högsta kaliber. (Tror jag måste återkomma med en Randy Newman-special vid tillfälle)
Hur som helst; jag måste ju ge ett litet smakprov. Här hör vi sången Almost there som handlar om hur nära huvudpersonen Tiana är att uppnå sina drömmars mål: en egen restaurang. 
Rollen som Tiana spelas i den amerikanska originalversionen av Anika Noni Rose, soulsångerskan som vi med stor behållning sett som Mma Makutsi i filmerna om Damernas detektivbyrå.

Att stå i folkhavet och allsjunga till Kents klassiska låtar i midnattsolens sken, med Kebnekaisemassivet i bakgrunden, det blir väl något att se fram emot? Välkomna till Kiruna i sommar!

Ibland blir jag lite osäker på om det verkligen bara är i tanken jag sjunger med i låtarna jag lyssnar på i mina hörlurar när jag sitter i bussen. Fast å andra sidan kanske det inte gör så mycket om jag råkar sjunga ut. Min röst låter ju exakt likadan som Don Henleys.

Åtminstone inne i mitt huvud...

Många lyssnare har skrivit och frågat om texten till Tornedalens Travolta. Ja, kanske inte många men några i alla fall. Det kan nämligen för det otränade örat vara svårt att uppfatta alla ord i den snillrikt komponerade textmassan. Och i detta godisregn vill man ju inte missa minsta lilla karamell.

En av lyssnarna, Miss Nöjd, visade prov på initiativförmåga och påbörjade en egen transkription som jag med min sakkunskap granskade och varsamt reviderade:

Tornedalens Travolta

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Bara renskinnstangan har han klätt på sej
och cowboystövlar till fötterna
i huvvet gungar läderhatten den
runt halsen pulverpåsen!

Vilken påse? Berätta nu mera! E’ de’ medicin som ja’ behöver?
E’ de’ bara pulver till mansfolk!? Får inte vi kärringarna nåt!?

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Tornedalens Travolta-Åke, ger pulver åt kärleksjuke
För hela den, starta den sovande potensen, som väcker livet i sängkammaren!

För att kärringarna alltid klagar så, att männen sätter korken på!
Måste du pröva dess underpulver, Travoltans underpulver!
–-

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Travolta-Anttis är verkligen mystisk man
Han källan i Siikajärvi fann …
Kojan byggde vid porlande vatten den
Där fyller han pulverpåsen.

Kvinnorna väntar och suckar i degen Måtte gubben bli Valentino, min egen
När börjar verkan? Säj det då! Med en gång eller om ett år!?

Då sommarnatten faller på så stiger det en mystisk man
på hästryggen och rider till skogen sin.
Tornedalens Travolta, Tornedalens Travolta hohooo …

Men ingen säger när pulver biter och hur.
Kvinnorna tiger och männen håller mun.
Det ska väl vara en stora hemlighet, Travoltans egen hemlighet!
–-

När sommarnatten faller på så rider det en mystisk man
till sin koja och trollar pulver fram.
Har han själva smakat på? Inte vill han svara nåt!
Visst har han smakat …!

TÄVLING!
Som ni ser är ett par av orden i texten understukna. Det är de av den enkla anledningen att jag inte är riktigt säker på den exakta ordalydelsen. Jag behöver nu DIN hjälp! Därför utlyser jag härmed en tävling som helt enkelt går ut på att  komma med bättre förslag än de understrukna orden.

Låten kan ni lyssna till här.

Spetsa öronen, lyssna, njut, föreslå en lösning och skicka in den i en kommentarer till detta inlägg. De bästa lösningarna ( Jag säger inte "de rätta lösningarna" enär jag inte tror att det möjligt. Jag får helt enkelt ta de mest troliga, eller de mest roliga svaren) premieras med varsin bok. En bättre begagnad ur mina egna samlingar. Exakt vilken eller vilka återstår att se. Jag får ta det med eventuella vinnare sedan.
Allt deltagande sker på egen risk.

LYCKA TILL!!!

Mycket ska man höra ...

Här till exempel kan man få höra historien om Tornedalens Travolta, en mystisk man som kommer ridandes med en påse renhornspulver runt halsen. Varför han kallas Travolta är något oklart, men att han sätter kvinnornas hjärtan i brand tycks klarare. Eller det är nog snarare hans förmåga att få fart på gubbarna deras som hyllas och beundras. Eller hur var det nu?

Man kan säga en hel del om de musikaliska kvaliteterna, de lätt haltande rimmen och möjligen kan man lite sökt komma att tänka på att landets sångpedagoger ännu har en del ogjort. Somliga kanske tänker på att skära sig i handlederna när de hör detta, men själv tänker jag på Hansi Hinterseer.

Har man legat krasslig och nedbäddad en dag, kommer här ett recept på snabbt tillfrisknande (Funkade bra för mig):

Det här måste väl vara årets coolaste video för den som gillar både Adam Tensta och plattformspel. Mina små hiphopare där hemma till exempel. Upp och dansa pojkar, här kommer en tjockt grym låt!

Påven Benedictus XVI blir nu skivartist meddelar SR P1:s Mitt i musiken. På albumet Alma Mater - musik från Vatikanen bidrar han med böner och sånger till Maria, på tyska, franska och latin. Skivan släpps som sig bör lagom till jul för att sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt.
För den okänslige lyssnaren bjuds här ett smakprov.

Förr i världen hade vi mycket kortare sportlov än vad man har idag, men vi hade många. Vi kunde nämligen få sportlov mitt under pågående skoldag för att sedan ha lov i en kvart eller så medan brantens giganter gjorde upp om FIS-poäng och world-cupsegrar. Ingemar Stenmark var kungen och hela landet stannade verkligen upp när han och övriga slalomhjältar åkte. Det var en märklig tid. Vi fick se alla åken på TV trots att vi hade lektion. På affärerna stannade kommersen upp för några ögonblick medan kunder och affärsinnehavare bet varandras naglar i pur nervositet. Alla tittade, till och med regeringen avbröt sina överläggningar för att se på TV.

Man besjöng också dessa hjältar:

De e bar' å åk med is i magen å med tungan rätt i mun
Varje decimeter är en hundradels sekund
De e bar' å åk å inget annat, ingen mening me å prat
Ingemar är tyst å kör å det ger resultat
Men Gros, Gustavo Thöni, Kaiser Franz och Hinterseer
De tror jag ber en bön ibland när ingen annan ser
Ack, måtte inte Stenmark ta sig ner
Ja det kanske inte var Svenska akademien som skrev texten, men det visar i alla fall att dessa herrar var allom bekanta och på det hela taget populära i de breda folklagren.

Året är 1976. På bilden ovan till höger ser vi Hansi Hinterseer. En sund och hälsosam idrottsutövare vars framtida öde ännu är dolt för både honom, hans motståndare och även för oss åskådare. Där vi sitter i klassrummen och knappt vågar andas kan ingen av oss ens i vår vildaste fantasi ana vad denne man i en avlägsen framtid ska komma att utsätta TV-tittarna för. Och ärligt talat go vänner så gissar jag att ni än i denna dag är lyckligt ovetande om detta. Dessvärre avser jag härmed att upplysa eder.

Jag och hustrun var utan barn för ett par dagar och tillbringade en liten kärlekshelg på hotell i Övertorneå. Vi gör så ibland att vi åker ut i geografin och tar in på hotell, äter lite gott och promenerar runt och bekantar oss med den ort vi för tillfället hamnat i. Bland annat. Man kan ju också bada bastu, och det var just det vi hade gjort när vi satt och kryssade oss igenom hotellets TV-utbud. Möjligen var det den efterbastuala dåsigheten som gjorde att vi fastnade på en tysk kanal. Det kan också ha varit det helt absurda innehållet. Oavsett vilket så öppnades en helt ny värld för oss där och då.

Föreställ er en blandning mellan Ett med naturen, Allsång på Skansen och Sound of music så har ni det förvirrade konceptet någorlunda klart för er. En Allsång på alptoppen med Hansi Hinterseer som en joddlande och smörsjungande variant av Lasse Berghagen med Edelweiss-leende, solsken i blick och en Berner sennenhund springandes vid sin sida.
En lika leende familj, komplett med åldringar, småbarn och alltihop, sitter utanför sin tyrolerstuga i det vackra vädret och pysslar med fina naturmaterial, kanske gör de hattdekorationer av Rosmarin medan bildsköne Hansi samtalar med dem om naturens skönhet och tidens gång. Om hur man måste se med sitt hjärta och hur han älskar bergen. Sedan brister han ut i sång och besjunger Livet. Hur vackert det är.

Efter att i softade bilder ha mimat sig ner för en alpstig kommer han fram till en skogsglänta där det monterats upp lyktor och fångstnät mellan träden. Det visar sig att man med lyktorna lockar dit fjärilar som sedan fastnar i näten så att vi kan få studera dem i närbild medan Hansi och en fjärilsforskare upplyser oss om att det finns tvåhundratusen fjärilsarter varav fyratusen finns i Tyskland och att just denna art som vi nu tittar på lever i ett par-tre veckor. Efter detta naturvetenskapliga inslag, då Hansis leende för övrigt ser helt äkta ut under ett par hisnande sekunder, är det sedan dags för honom att åter rätta till anletsdragen och mima till ytterligare ett pekoral, innan det är dags för en käck orkester med trumpeter, tubor, Lederhosen och Tyrolerhattar.

För att avrunda kan jag konstatera att formatet känns helt främmande för en icke-tysk, och att det var mer spännande att se Hansi Hinterseer på TV för trettio år sedan. Det är svårt att i ord återge hur oerhört besynnerligt detta program var. Kan inte beskrivas. Måste ses! Nedanstående klipp ger visserligen inte full rättvisa åt detta Tyroler-fnatt, men det är tillräckligt för att ni ska förstå ungefär hur Hansi Hinterseer ser ut i alpsluttningarna så här trettio år senare. Enjoy! ... eller nåt ...

Jag kom häromdagen att minnas dessa hårdrockande farbröder från förr i tiden. Undrar just om vi är släkt?

Det är lite som att sätta en som bara gillar korv att recensera Sjötunga Walevska på en fiskrestaurang med stjärnor i Guide Michelin. Det går inte att förstå sig på hur deras chefer resonerar. Vill kvällstidningarna att deras nöjesreportrar ska framstå som puckon?
Wayne och Garth jobbar på var sin svensk kvällstidning, och de gillar korv. De kan särskilja 148 olika korvar, och kan i märgfulla ordalag berätta exakt vad de tycker om energin och fläskigheten i varenda en av dem.
Nu är det dock så att våra vänner Wayne och Garth inte recenserar mat på riktigt, utan musik. De tycker om band som står på scen och köttar i ett par timmar. De vill få i sig lite energi. Blir det mer avancerat än The Hives så blir det ogripbart för dem. Då förstår de inte, blir uttråkade och börjar blogga om fotboll istället för att lyssna.
När det gäller Fleetwood Macs konsert i Stockholm var Waynes och Garths största invändningar att Lindsey Buckingham har för mycket känsla och att han tycker att det är alldeles för kul att spela gitarr samt att Mick Fleetwood gjorde ett galet trumsolo som sprudlade av för mycket spelglädje, humor och självdistans. När Buckingham lirade häcken av hela gitarrbranschen så jublade Globen. När Stevie Nicks sjöng Dreams och Gypsy var det många som grät för att det var så vackert. Men inte korvätarna på pressläktaren. Det blir för mycket nyanser för pojkarna. För mycket ocoolhet och skicklighet för dem att hantera. För lite korv.
En duktig recensent kan få mig som läsare att förstå vad jag själv skulle ge för betyg åt den film, bok, konsert eller vad det då är som recenseras, oavsett vad recensenten själv tycker. Korvätarna är inte duktiga som recensenter. Som läsare får jag ingen bild av hur det egentligen var. De skriver nog inte ens för tidningens läsare längre. De skriver för sig själva och för varandra. Försöker impa på de brudar de hoppas ska stå där vid korvkiosken nästa gång.
Att alla inte gillar samma sorts musik är väl inget konstigt. Smaken är ju som baken. Men nog vore det kul om det ur dessa recensenters pennor inte kom samma sak som det kommer ur deras bakar.

Fotnot: Wayne och Garth är fingerade namn. I själva verket heter de Anders Nunstedt och Markus Larsson.

Jag har nästan allt Bob Dylan gett ut. Likadant med Fleetwood Mac, Madonna, U2, Bowie, Steely Dan och Abba. Jag har inspelningar med spelemän från Uppland och skivor med Barclay James Harvest, Charlie Parker, ZZ Top och Hela kyrkan sjunger. Jag har Soundtracken till Grease, West side Story och Chitty Chitty Bang-Bang. Den som så önskar kan komma till mig och lyssna till all slags musik från alla möjliga delar av vår värld; Portugisisk Fado, basisten Richard Bona från Kamerun eller indisk musik från filmen Salaam Bombay. Vill ni istället lyssna till Techno, Punk, Reggae, Gospel, Jojk, Rammstein, Pink Floyd eller Hep Stars så går det också bra. Alfvén, Bach, Chopin, Dvorak, Elgar, Franck, Gorecki och Hildegard av Bingen. Kort sagt så omger jag mig med mycket musik av alla möjliga slag och har hört en hel del musik i mina dagar.