Organiskt avfall
Jag vet; kan vi inte fylla ett plan med mat och flyga ut till nåt svältområde, och sedan när alla hungriga människor kommer fram för att stilla sin hunger, så pissar vi på maten och dumpar den i gödselstacken? Bara för att visa att vi kan. Att vi har råd. För att visa hur coola vi rika västerlänningar är.
Eller är det så att man inte behöver göra en massa idiotiska saker bara för att man har råd? Man kanske inte måste vara lika hjärndöd, människoföraktande och hjärtlös som de lågt stående varelser som skitar ner våra semesterparadis med sin blotta närvaro? Kan ingen göra oss andra en tjänst och förpassa dessa kräk, detta organiska avfall till samma soptunnor som de dumpar sina hamburgare i? Eller gör proteinpulver av dem så har de fått bidra med någon nytta här i livet i alla fall.
Mitt i semestern
Semestern rullar på. Vårt lilla welsh-sto har vi skjutsat söderut för betäckning och själva passar vi på att visitera störstsonen och hans familj.
På väg hit ner till Vännäs inträffade en tragisk trafikolycka där nästan en hel familj förolyckades. Livet och döden går hand i hand, och denna bräckliga och vidunderligt vackra tillvaro tar oss med på allehanda hisnande upplevelser av olika slag. Idag har vi roat oss kungligt med besök på Lycksele djurpark och alla, både stora och små, tyckte att det var toppen. (Det var f.ö ingen i vårt sällskap som visade framfötterna hos vargarna.) Härom dagen hade vi stort tårtkalas när vi firade en sjuåring. Vi har även hunnit besöka Slöjdarnas hus i Vännäs - rekommenderas varmt!
Innan dess har vi hunnit med Sikfestival i Kukkola, flickorna har sjungit på en begravning i Luleå under det att vi föräldrar roade oss med gossarna på Leos lekland, och så har vi hunnit med en blixtvisit i Kangos där släkten plägar samlas om somrarna.
I morgon blir det dopp i Pengsjön och snart börjar det bli dags att hämta hem Chateaux. Hon har fått träffa sin kille några gånger och den brunst som borde ha kommit för några dagar sedan har uteblivit. Kanske, kanske kan det betyda nåt.
Livet går vidare...
Läst i sommar
Siskeburar och guldfiskskålar : ur sällskapsdjurens kulturhistoria av Ingvar Svanberg
Spännande ämne, men tyvärr känns det som om upplägget slarvas bort till viss del. Lite korrekturfel, en del onödiga longörer och uteblivna förklaringar på vissa håll gör att betyget dras ner. Har dock en del förtjänster, till exempel en del belysande och underhållande historiska citat.
Betyg:3 (eller snarare 2,5)
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
av Jonas Jonasson
Ja han är ju påläst pojken. Och ganska underhållande. Men det blir som lite mycket av det goda. Till sist orkar inte nervimpulserna ta sig hela vägen upp till mungiporna så de tar istället den kortare vägen till axlarna och får dem att rycka istället. En trea i betyg är nästan i överkant men Allan är ju en trevlig bekantskap och en mycket gammal man så jag kan ju lika gärna avrunda uppåt.
Betyg: 3 (med sorgkant)
Guds starka arm av Åsa Larsson och Lena Andersson
Favorit i repris. En morgon hittas Kirunas främste elektricitetsinstallatör Arvid Karlsson död. Länsman Björnfot utreder förstås det hela och vi får avnjuta levande porträtt av folket i den nya staden som växer fram. Stor litteratur trots det lilla formatet. Och som alltid gråter jag på slutet.
Betyg: 5
Sommarboken av Tove Jansson
Finstämd berättelse om sommaren och om Farmorns och Sophias lite kantiga men kärleksfulla relation. Detaljerna och stämningen gör att sidorna plötsligt börjar lukta saltvatten och tång. Jag hör måsar och gräset som prasslar under fötterna när Farmorn och Sophia utforskar livet i allmänhet och sin lilla ö i synnerhet.
Betyg: 4
Om någon dag eller så ska jag återkomma med ett litet utlåtande om boken jag nu läser; Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Den verkar i alla fall hittills vara lika relevant och angelägen som hans Vägar till visdom
Hälsopromotion
Hälsopromotion kallas det i arbetsmiljösammanhang. Man stärker det som fungerar. Borde införas å det snaraste även i datorernas värld. Till exempel kan väl rättstavningskontrollen bryta sina tråkiga vanor och istället markera det som är rättstavat.
Rockar fett
Därefter följde några rätt framgångsrika år i konstellationer tillsammans med diverse andra musiker. En sådan var Freak Power. Här med Turn On, Tune In, Cop Out från rekordsommaren 1994: (Du kanske har hört den tidigare då låten användes i reklamsammanhang av Levi's)
Gränsen mellan genialitet och galenskap är ju som bekant hårfin. Att Fatboy är lite lagomt skönt rubbad kan man ju ana redan av hans val av artistnamn, men i den officiella videon till Praise You lämnas inga tvivel längre. Här tonar han ner musiken och lyfter istället fram ett antal icke-dansare som just dansar (eller vad det då är de gör) till låten inför en skara häpna åskådare. Jag kommer osökt att tänka på min svåger och hans kompis Thomas när jag ser denna dans. (Fatboy själv dyker förresten upp i bakgrunden och tittar in i kameran vid 5:29 - 5:34)
Har du hört den förut? Jodå. Ofta.
Och om du nu trodde att detta var första gången du hörde Percy Faith och hans orkester, så ska vi strax ta dig ur den villfarelsen också.
Percy Faith föddes den 7 april 1908 i Toronto i Ontario, och utan honom är det tveksamt om Sveriges Radio hade varit vad det är idag. Hans betydelse för ljudbilden i det svenska folkhemmet kan knappast överskattas. Under 60- och det tidiga 1970-talet var Faith den svenska melodiradion personifierad.
Som barn lärde sig Faith att spela piano och fiol, men vid 18 års ålder brännskadade han sina händer och kunde inte fortsätta spela. Istället blev han dirigent, kompositör och orkesterledare. På 30-talet dirigerade han ofta live i kanadensisk radio och hans stora bidrag till populärmusiken var det myckna användandet av stråkar och tjusiga körer. Vackert enligt mig, smörmusik skulle somliga illvilliga individer kanske kalla det.
Faiths internationellt mest kända verk, förutom Song from the Moulin Touge, är Delicado från 1952, och Theme from A Summer Place för vilken Faith vann en Grammy för "Årets inspelning" 1961.
På B-sidan till Song from the Moulin Rouge fanns Swedish Rhapsody, Faiths arrangemang av Hugo Alfvéns Midsommarvaka. Till vackra bilder från det exotiska Sverige får vi här njuta av detta ljuva arrangemang: (Det skulle förresten vara kul att få veta exakt var inom den svenska territorialgränsen de hittat sommarstugan vid 0:43)
Den 9 februari 1976 dog Percy Faith och lämnade en stor musikskatt efter sig. I Sverige är han sedan 1961 mest känd för Mucho gusto, och den HAR du hört förut. Jag lovar. Du har hört den ofta. Så ofta att du kanske automatiskt sträcker dig efter avstängningsknappen för att slippa höra den igen. Själv höjer jag ljudet och börjar dregla som en Pavlovsk hund, suktande efter gobitar.
Då vet du det.
Monikas pojk
Jo men visst var det det. Och sicken odåga till far han verkar ha. Måste vara samma slyngel som mamma Monika Lind sjöng så beundrande om 1963:
Ömhetsbetygelse
Upp till bevis, rättsväsendet!
Många elefanter blir det...
Ett fullt utvecklat Cumulunimbusmoln väger cirka 250 000 ton.
"Små lätta moln", va? Pyttsan!
Hata mygg. Mygg suger!
Musa i musiken
Efter att Harrison och Boyd skilt sig i juni 1974 gifte hon sig med... Tada... Eric Clapton! Umgänget med gossarna i The Beatles fortsatte dock och på kvällen den 7 september 1976 medan Hr. Clapton väntade på att hustrun skulle göra sig i ordning inför makarna Paul och Linda McCartneys årliga Buddy Holly-fest, skrev han denna odödliga sång till henne: Wonderful Tonight.