En av de gamla fina stämmorna på TV-sporten har tystnat. Rally- och hästexperten Janne Svanlund har avlidit i en ålder av 69 år.

Timo Boll - Tysk bordtennisspelare

Ni som mot bättre vetande ägnar er åt GI, Atkinson, kålsoppor, banandieter och andra fåfänga försök att gå ner i vikt, kan nu slänga alla dessa metoder på den sophög där de hör hemma. Bråddjups viktminskningsenhet har i dagarna lanserat Bråddjup-metoden, den enda kända bantningsmetod som verkligen fungerar.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att man ska börja gömma cigaretterna bakom disken i butikerna och Folkhälso-institutet ställer sig bakom detta krav på gömd cigarett-försäljning.
Att tobaksindustrin tycker att detta förslag är dåligt är väl inget att förvåna sig över, men till allas oerhörda förvåning vill inte heller allians-regeringen se någon lagstiftning om dold försäljning av tobak, eftersom "det saknas statistik på att det skulle vara en effektiv metod."

Nåväl, vi tar och lyssnar på Linda Pritchard och hennes Melodifestivalbidrag Alive medan de fikar färdigt där på Snaps:

Bråddjups skidredaktion lyfter på hatten för en makalös uppvisning av Therese Johaug på tremilen på skid-VM i Oslo. Vilket driv!

Vi har kommit varandra så nära på sistone jag och hustrun. Det känns fint att ha en människa som man verkligen kan prata om allt med; livet, döden, rädslor, glädjeämnen och egna tillkortakommanden. Man behöver inte gå omkring och bära sina bördor helt på egen hand utan kan ta stöd hos varandra och man vågar visa sig så bristfällig som vi människor kan vara mellan varven.

I morse till exempel. Jag gick och funderade på ett förfärligt misstag jag begått i lördags. Ett misstag som skulle kunna ta knäcken på den mest förhärdade om man inte haft någon att dela skammen med. Jag var förkrossad.
"Det är en sak jag måste berätta för dig" sa jag skamset till hustrun.
"Berätta för mig vad det är som tynger dig" sa hon, ovetandes om vidden av mitt elände.

Med sänkt huvud och svansen mellan benen och efter stor vånda tordes jag till sist lätta mitt hjärta. Det känns som sagt fint att vi kommit varandra så nära att jag verkligen törs berätta ALLT för henne.

"När jag löste Melodikrysset i lördags..."
"Jaa..."
"Då... då skrev jag 'Ronnedal' istället för 'Rongedal'. Och SKICKADE in mitt svar!"
"Åh din stackare!" sa hon. "Jag förstår verkligen att det känns jobbigt. Ett så gravt misstag har väl knappast begåtts tidigare. Aldrig har jag hört talas om lidanden så svåra som dina!"

Jag är så tacksam för att jag har en så förstående hustru.

Ingenstans går det så underligt till som i världen, och världsmedborgarna är minsann inte så lätta att förstå sig på alla gånger. Särskilt inte när de agerar tillsammans i grupp, och allra helst på nätet, då uppstår dynamiker som är fullständigt obegripliga. Åtminstone ur ett undervattensperspektiv.

Jag har ofta uppfattat Marcus Birro som lite gnällig och självcentrerad. Det är nog så han presenteras. Lite osäker och lättstött. Men om man läser vad han skriver och hör honom i Karlavagnen på P4 exempelvis, så ska man finna att han åtminstone har hjärtat med sig i det han gör. Hela tiden. Oavsett om det handlar om fotboll eller mer djuplodande ämnen. Lättsam ibland men framför allt finns det ett allvar hos honom som känns uppfriskande i detta lallande tidevarv. Läs här hans krönika i Expressen om vikten av helighet till exempel. Mycket bra.

Marcus Birro hånas och mobbas av nätpöbeln.

Alex Schulman uppfattar jag lite förenklat som ett drygt, lallande pucko. En mobbare som försöker dölja sin egen osäkerhet genom att trycka ner andra och som egentligen inte har någon större koll på något. Hittills har jag inte sett något som gett mig anledning att revidera den bilden.
I Aftonbladet skrev han på Alla hjärtans dag ett tragiskt dåligt blogginlägg, till och med med hans mått mätt. Han har helt sonika kopierat en Facebook-konversation mellan Agneta Sjödin och hennes pojkvän och kommenterat deras ömsesidiga kärleksförklaringar i hånfulla ordalag. Fräsch kille va? Han tar sig alltså rätten att offentliggöra andra människors privata konversation som visserligen kunde ses på FB, men av ett begränsat antal användare, och lägga ut den för allmän beskådan på den blogg som tidningen sannolikt betalar honom för att skriva. Hur törs någon vara FB-kompis med honom i fortsättningen?

Alex Schulman applåderas av nätpöbeln. De tycker att det är Agneta Sjödin som är den löjliga här. OK, det kanske är lite exhibitionistiskt att hålla på så där, men valet är trots allt deras. Framförallt är väl kanske inte gränslöse Alex rätt person att håna uppmärksamhetssökande individer. Om man säger.

Tänk att den mannen hade en morfar som var sant intelligent och witty. Svårt att tro. Sven Stolpe roterar sannolikt som en utombordare där i sin grav när han ser vilken nervöst osäker mobbare hans egen dotter närt vid sin barm.

I Bråddjups serie Dokumentära visor framförda på svenska och norska, har turen nu kommit till Mysteriet deg med Bjørn Eidsvåg & Lisa Nilsson. Osökt kommer jag att tänka på en hustru i min bekantskapskrets som är vacker både invärtes och utvärtes, har ett ovanligt välgjort och välfungerande huvud samt ett hjärta av renaste guld.



Då vet ni det.

(Jag känner att jag är ute på lite hal is här. Tänk om coole Alex Schulman i ännu ett anfall av desperat uppmärksamhetsiver ger sig till att även håna denna offentliga kärleksförklaring. Huga!)

Bråddjups popredaktion har just tillkännagett vilken låt som blir årets svenska popplåga. Vi lyssnar väl på den då och tillägnar den samtidigt Alma som av en enhällig jury utsetts till Årets kvinna för 26:e året i följd. Grattis till er bägge!

Han kan inte ha mått särskilt bra och ändå spelade och sjöng han så innerligt vackert här, ett knappt år innan han föll ut (hoppade?) mot döden genom ett hotellfönster i Amsterdam. Dagen till ära lyssnar vi till en av Chet Bakers fina versioner av My Funny Valentine. Puss på er!

Tandläkarbesök med rotbehandling på schemat. Bedövningsspruta, inga högljudda borrar och en skön stol. Det enda som hördes i rummet var Bråddjupa snarkningar.

"Ja du låg ju inte och spände dig i alla fall" konstaterar tandläkare Öhberg.

Och det är väl det man gör för det mesta hos tandläkaren. Spänner sig. Det är väl inte många som har tandläkarbesök som favoritsyssla. Det är ju förknippat med smärta och elände för de flesta av oss.

Tur i alla fall att det står Folktandvården på dörren. Det låter lite tryggare än till exempel "Borr och tång" som jag sett att ett tandläkarhus i Gävle heter. Ger lite obehagliga associationer om man säger så. Verkar inte vara det smartaste namnet på ett tandläkeri. Man får förmoda att de är bättre på att laga tänder än på PR.

När man ligger där som en knipholk och får garnityret justerat är det lätt att komma att tänka på denna klassiska tandläkare fra Helvetet:



Jag är glad att Tandläkare Öhberg har en mer ödmjuk inställning till sin nästa. Det hade nog varit svårt att somna i Wesenlunds stol kan jag tänka, men det var inga problem hos Öhbergskan. Det tackar vi särskilt för!

Det fanns en tid då man tyckte att några smulor i sängen var skitjobbigt. Idag finns det knappt något skönare än att ligga på en spikmatta. Man börjar bli gammal...

Redan när jag var liten fanns det Lego, världens bästa leksak, men bitarna nu för tiden ser inte riktigt ut som när jag var liten. Då fanns bitarna i sju-åtta färgvarianter och kanske tio olika storlekar. Det var det hele. Man skulle använda sin fantasi för att foga samman dessa standardiserade klossar till egendesignade fartvidunder, hus eller gubbar. Så funkar det inte riktigt i dag.

I tider av twitter, tajta scheman, pulvermos och ett oavbrutet informationsflöde förväntas våra barn inte ha vare sig tid, energi eller koncentrations-förmåga nog att fritt komponera sina egna Lego-alster. Nej, även Lego ska serveras som halvfabrikat. Nästan färdig-lagat. Bara att skaka om, tillsätta vatten och mikra i ett par minuter. 
Bitarna är inte längre standardiserade utan unika för varje sak som ska tillverkas.







Då vet ni.

"Kokain är överskattat på alla möjliga sätt. En lydig Svenssondrog. Så jag är inte intresserad av den, och har egentligen aldrig tyckt att den var speciellt kul", säger Ola Rapace. Uppenbarligen ska det vara lite tyngre grejer för att han ska tycka att det är kul, att dra en lina kokain är lite väl tamt och mesigt.

Han verkar ju helt körd i huvet. Kanske inte så konstigt att hon Noomi drog.

Mellanlandade några gånger på Idrottsgalan medan jag bläddrade mellan kanalerna i måndags. I år verkade man fokusera på taskig humor och på kvinnor med överarmar som Lou Ferrigno och axlar breda som ladugårdsväggar. Vilka muskelknuttor! Där hade man nog fått ta i med bägge händerna om man skulle ha en chans.

Precis som NSD:s Lina Norberg Juuso känner jag att nivån är så ruggigt låg på de förmenta skämten, att man knappt orkar titta på eländet. Pinsamt är bara förnamnet. Det är likadant med alla direktsända TV-galor som Guldbaggegalan eller Melodifestivalen. Av någon anledning har man fått för sig att det inte går att sända några som helst evenemang utan att försöka skoja till det lite. Något som man alltid gravt misslyckas med dessutom. Nog är det väl bättre att ha roliga manus om man nu ändå inte klarar av att vara allvarlig någon gång?

Precis som gårdagens vinterpratare i P1, Anders Jansson, är även vi i vår familj lätt spelberoende. Detta verkar vara allmänt känt då släkt och vänner i julas förärade oss med ytterligare några nya spel att förlusta oss med.

Gossarna ägnar så stor del av tillvaron som möjligt åt Lego Harry Potter på Wii men ibland gör de besök i den verkliga världen och då kanske de lägger en bricka Junior Sudoku. Jag och hustrun roar oss under tiden med att utmana varandra i ett parti På spåret.

Ibland slumpar det sig så att vi både vill och kan spela tillsammans allihopa, och då passar det bra att självaste tomten gav oss detta nya spel från NE:



Det är en bra form av spelberoende detta och ingenting vi kommer att söka hjälp för. Rekommenderas till alla faktiskt. Analoga sällskapsspel för hela familjen är ett förträffligt sätt att umgås på!

Då vet ni det.

Frun och barnen har åkt till Kiruna. Själv sitter jag i sviterna efter ett ryggskott hemma i stugan, skulle aldrig palla med fyra timmars bilresa så jag får fira nyår tillsammans med mig själv så gott det går.

Det blir ju mycket tid till läsning i alla fall. Läser just nu den fina boken om personerna i Glada Hudik-teatern - Shaken! (Not störd). Petter Karlsson har verkligen tecknat fina och kärleksfulla porträtt av Maja, Bosse, Bengt, Niklas och de andra profilerna på teatern. Mycket läsvärd.

Räknar med att under helgen även hinna avsluta ett par böcker som blivit liggande ett tag, Sonjas godhet av Owe Wikström och Förundran av Stefan Edman. Det finns gott om olästa böcker i hyllorna här hemma så det kommer inte att bli svårt att finna sysselsättning under 2011 heller...

Gott nytt år på er allihop!