Facelook
Kan ni förklara för mig vad detta betyder?
Bilden har jag tagit från startsidan på blogg.se där de i dag puffar för bloggen frayme. Nu är det inte bloggen som sådan eller hon som person som jag reagerar på, utan det är vad hon gör med munnen som fångar mitt intresse.
Varför gör alla ungdomar på det viset så snart de ser att någon håller i en kamera? Vad betyder det? Har de utvecklat något kodspråk som vi vuxna inte förstår oss på?
Någon djup innebörd måste det ju ha. Annars skulle väl inte alla ungdomar som ju är så måna om sitt utseende göra något som ser så urbota fånigt ut. Hela tiden.
Se där ett mysterium som vi kan grunna på i dag.
Bilden har jag tagit från startsidan på blogg.se där de i dag puffar för bloggen frayme. Nu är det inte bloggen som sådan eller hon som person som jag reagerar på, utan det är vad hon gör med munnen som fångar mitt intresse.
Varför gör alla ungdomar på det viset så snart de ser att någon håller i en kamera? Vad betyder det? Har de utvecklat något kodspråk som vi vuxna inte förstår oss på?
Någon djup innebörd måste det ju ha. Annars skulle väl inte alla ungdomar som ju är så måna om sitt utseende göra något som ser så urbota fånigt ut. Hela tiden.
Se där ett mysterium som vi kan grunna på i dag.
Pausgymnastik
Då Susanne Lanefeldt är på semester har Bråddjups gymnastiksenhet fått kalla in utländska gästarbetare att hålla i veckans övningar. Billiga i drift men ack så högpresterande. Detta skall hädanefter bli vår så kallade melodi!
Zorn goes Bråddjup
Stora delar av läsekretsens kvinnliga befolkning har vid åtskilliga tillfällen uttryckt önskemål om att få komma hem till Hr. Redaktören och titta på hans etsningar. Då sådana har saknats har jag varit tvungen att avböja.
Med anledning av denna brist bad vi härförleden konstnär Hr. Anders Zorn att konstnärligt gestalta begreppet "Bråddjup" och denne har med stor skicklighet färdigställt detta alster:
Vi tackar Hr. Zorn för detta bidrag och kan också samtidigt konstatera att det nu inte längre föreligger några hinder för de damer som önskar avlägga visit för att beskåda mina etsningar.
Hr. Zorn själv tycks ha fått något om bakfoten och verkar tro att detta handlar om något annat än konstintresse och säger i ett meddelande: "Jag är inte fyrkantig, men jag håller mig inom ramarna och vill poängtera att jag på intet vis har varit drivande i denna tvivelaktiga hantering. "
Det är minsann inte alltid så lätt för oss vanliga dödliga att förstå oss på konstnärens lynne och temperament! Ehuru något rubbad besitter han trots allt en viss begåvning. Det måste man tillstå.
Med anledning av denna brist bad vi härförleden konstnär Hr. Anders Zorn att konstnärligt gestalta begreppet "Bråddjup" och denne har med stor skicklighet färdigställt detta alster:
Vi tackar Hr. Zorn för detta bidrag och kan också samtidigt konstatera att det nu inte längre föreligger några hinder för de damer som önskar avlägga visit för att beskåda mina etsningar.
Hr. Zorn själv tycks ha fått något om bakfoten och verkar tro att detta handlar om något annat än konstintresse och säger i ett meddelande: "Jag är inte fyrkantig, men jag håller mig inom ramarna och vill poängtera att jag på intet vis har varit drivande i denna tvivelaktiga hantering. "
Det är minsann inte alltid så lätt för oss vanliga dödliga att förstå oss på konstnärens lynne och temperament! Ehuru något rubbad besitter han trots allt en viss begåvning. Det måste man tillstå.
Strålande energiproduktion
Strålningen i Fukushima Dai-ichi är nu 10 MILJONER gånger högre än normalt. Fortfarande sugen på att bygga ut kärnkraften i Sverige?Janne Svanlund
En av de gamla fina stämmorna på TV-sporten har tystnat. Rally- och hästexperten Janne Svanlund har avlidit i en ålder av 69 år.
Han verkade så snäll och ödmjuk.
Michael, Elizabeth & Michael
Delar av läsekretsen har hört av sig och velat sätta mig på prov. "Få se om du klarar av att få till ett inlägg som på ett okonstlat och fullständigt naturligt vis knyter samman tre slumpmässigt utvalda kändisar; Michael Jackson, Elisabeth Taylor samt Michael McDonald!"
Inget kunde vara enklare, kära läsekrets. Se bara:
För snart två år sedan gick Michael Jackson ur tiden. I förrgår dog skådespelerskan Elizabeth Taylor nyss 79 år fyllda. Av någon okänd anledning var de två riktig nära vänner. Det är så det är med vänskap. Det går inte alltid att förstå sig på.
Elizabeth Taylors föräldrar var från St Louis, Missouri men bodde i London när Elizabeth föddes i februari 1932. Där blev de kvar tills Elizabeth var sju år och de flyttade tillbaka till USA, denna gång till Los Angeles.
När Elizabeth var tjugo år, i februari 1952, föddes Michael McDonald i den stad som Eizabeths föräldrar kom från, St Louis, Missouri. Även denne McDonald flyttade så småningom till Los Angeles. Detta skedde i samband med att hans kraftfulla barytonröst och stora pianokunnande kom att efterfrågas i allt större utsträckning bland musiker i den så kallade stora världen. Han gick så långt att han blev medlem av två av sjuttiotalets allra största band; Steely Dan och The Doobie Brothers.
På Doobie Brothers fantastiska album Minute by Minute hade McDonald skrivit det mesta av materialet, bland annat titelspåret och monsterhiten What a fool Believes (för vilken han belönades med en Grammy för årets låt 1980). Vad få visste var att på dessa två låtar hade Doobie Brothers fått lite oväntad hjälp med sången i studion. Michael Jackson understödde nämligen McDonald i de höga registren, något Jackson avslöjade för Elizabeth Taylor i ett privat telefonsamtal som Jacksons vän filmaren Bryan Michael Stoller råkade spela in:
Så där ja, hur svårt var det på en skala? Där hade ni Michael, Elizabeth & Michael Bråddjupt sammanflätade.
När vi ändå håller på kan vi ju ta och njuta av Michael McDonald när han själv sjunger de två låtarna som Jackson tydligen hjälpte honom med vid skivinpelningen; först Minute by Minute och sedan What a Fool Believes. Han klarar faktiskt av det rätt så bra på egen hand också. Enjoy!
Inget kunde vara enklare, kära läsekrets. Se bara:
För snart två år sedan gick Michael Jackson ur tiden. I förrgår dog skådespelerskan Elizabeth Taylor nyss 79 år fyllda. Av någon okänd anledning var de två riktig nära vänner. Det är så det är med vänskap. Det går inte alltid att förstå sig på.Elizabeth Taylors föräldrar var från St Louis, Missouri men bodde i London när Elizabeth föddes i februari 1932. Där blev de kvar tills Elizabeth var sju år och de flyttade tillbaka till USA, denna gång till Los Angeles.
När Elizabeth var tjugo år, i februari 1952, föddes Michael McDonald i den stad som Eizabeths föräldrar kom från, St Louis, Missouri. Även denne McDonald flyttade så småningom till Los Angeles. Detta skedde i samband med att hans kraftfulla barytonröst och stora pianokunnande kom att efterfrågas i allt större utsträckning bland musiker i den så kallade stora världen. Han gick så långt att han blev medlem av två av sjuttiotalets allra största band; Steely Dan och The Doobie Brothers.
På Doobie Brothers fantastiska album Minute by Minute hade McDonald skrivit det mesta av materialet, bland annat titelspåret och monsterhiten What a fool Believes (för vilken han belönades med en Grammy för årets låt 1980). Vad få visste var att på dessa två låtar hade Doobie Brothers fått lite oväntad hjälp med sången i studion. Michael Jackson understödde nämligen McDonald i de höga registren, något Jackson avslöjade för Elizabeth Taylor i ett privat telefonsamtal som Jacksons vän filmaren Bryan Michael Stoller råkade spela in:
Så där ja, hur svårt var det på en skala? Där hade ni Michael, Elizabeth & Michael Bråddjupt sammanflätade.
När vi ändå håller på kan vi ju ta och njuta av Michael McDonald när han själv sjunger de två låtarna som Jackson tydligen hjälpte honom med vid skivinpelningen; först Minute by Minute och sedan What a Fool Believes. Han klarar faktiskt av det rätt så bra på egen hand också. Enjoy!
Man är vad man heter
Det finns vissa personer som har så passande namn för sina sysslor att man nästan tror att det är konstruerat. Det är det dock icke. Kom gärna med fler exempel om du har några på lager.
Timo Boll - Tysk bordtennisspelare
Robert Tennisberg - Journalist på Radiosporten
Lisa Frost - Meteorolog på SMHI
Björn Sprängare - LKAB:s styrelseorförande
Annika Winsth - Chefsekonom på Nordea
Per Frisk - Chefredaktör för tidningen Hälsa
Maria Stråhle - Pressinformatör på Strålsäkerhetsmyndigheten
Pang Wei - Olympisk guldmedaljör i luftpistol
Anna Smashnova - Israeliskt tennisproffs med rötterna i Vitryssland
Det fanns visst en kirurg på Huddinge sjukhus som hette Anders Dolk. Och så har vi Benny Ruus som lustigt nog var förbundsordförande för Motorförarnas Helnykterhetsförbund MHF) och styrelseledamot i NTF
Själv heter jag Bernt som är en lågtysk variant av Bernhard - stark som en björn. Och så avslutar vi med att titta på den gamle discokungen Barry White. Vad nu han har med saken att göra.
Bråddjup-metoden
Ni som mot bättre vetande ägnar er åt GI, Atkinson, kålsoppor, banandieter och andra fåfänga försök att gå ner i vikt, kan nu slänga alla dessa metoder på den sophög där de hör hemma. Bråddjups viktminskningsenhet har i dagarna lanserat Bråddjup-metoden, den enda kända bantningsmetod som verkligen fungerar.
Håll till godo!
Tyst Cigarett-Seppo!
Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att man ska börja gömma cigaretterna bakom disken i butikerna och Folkhälso-institutet ställer sig bakom detta krav på gömd cigarett-försäljning. Att tobaksindustrin tycker att detta förslag är dåligt är väl inget att förvåna sig över, men till allas oerhörda förvåning vill inte heller allians-regeringen se någon lagstiftning om dold försäljning av tobak, eftersom "det saknas statistik på att det skulle vara en effektiv metod."
Hur tänker de när de inte ens är beredda att testa? Tror de att det kan ÖKA försäljningen?
Enligt mitt enkla sätt att se på det borde varje försök att minska tobaksförsäljningen applåderas. Dessutom borde tobaksindustrins motvilja mot förslaget tas som intäkt på att det verkligen fungerar. Man får hoppas att det finns affärsinnehavare som är kloka nog att anamma denna goda idé även om lagtexten inte finns där.
Bråddjups förslag på lösning: börja sälj skiten på Systembolaget. Jag gissar i alla fall att färre ungdomar skulle frestas att börja röka på det viset. Det kanske skulle kunna vara värt ett försök, trots att statistiken saknas.
Kärlekens lov
Lina på NSD frågar sig vad kärlek är. Jag har i ett tidigare inlägg konstaterat att kärlek är så mångfacetterat och komplext att det inte så lätt låter sig förklaras, men jag kan ju åtminstone göra ett litet trevande försök:
Tänk dig hur rusigt förälskad du känner dig när du helt nyligt har lärt känna en ny vän som det klickar direkt med. En som du känner att du är på samma våglängd som. En som tar sig rätt in i hjärtats högra förmak, utan att passera gå. En som får dig att le mest hela tiden, som gör dig så upprymd att det känns som om du svävar på små moln. En som är klok och får dig att reflektera och kanske tänka i nya banor. Du börjar ana att ni delar värderingar och ser att detta är en människa som du bara vill lära känna bättre. En som säger att du är charmant. En människa som är toppen. Ni har påbörjat en relation som ni ännu inte riktigt vet vart den ska ta vägen.
Tänk dig sedan en människa som du delat glädje och sorg med i ett kvarts sekel. Ni har kanske barn ihop. En människa som står dig så nära att när du tittar på henne, så ser du dig själv. En som är klok och delar dina värderingar, som får dig att tänka i nya banor. En människa som du är fullkomligt trygg med, en människa i vars sällskap ingen förställning behövs eller ens är möjlig. Ni ger varandra livsutrymme. Ni vet sedan länge att detta är en relation som kommer att vara livet ut, men som inte stagnerar utan ständigt förändras. Förbättras. Fördjupas.
Tänk dig hur du älskar ditt syskon. Din fina lillebror.Dina barn. Som du skulle gå i döden för.
Din hund. Som troget finns där för dig hela tiden.
Dina föräldrar.
På sätt och vis talar vi om olika sorters kärlek här, men ändå inte. Olika nyanser av kärlek kanske. Olika uttrycksformer och på lite olika villkor. Men det finns ändå något som är gemensamt. En kärlekskärna.
Denna kärna beskrevs för 1955 år sedan av aposteln Paulus:
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek,dessa tre
och störst av dem är kärleken.
1 Kor 13
Rytmlåda
Jag nämnde Svante Drake i förbifarten i förra inlägget. Låt oss granska detta underverk lite mer i detalj:
Många av oss kommer ihåg den svensk-franska tecknade serien Da Möb som gick på TV 2002-2003.
Där var det Svante som gjorde karaktären K.G:s muntrummande. Jonas Leksell, barnprogramledare på SVT gjorde K.G:s vanliga röst.
Kuriosa i sammanhanget: karaktären Bob, som bara bryr sig om sitt utseende, lånar sin svenska röst av en Magnus Uggla i falsett. Denna karaktär spelas i den anglosaxiska versionen av ingen mindre än Stephen Fry, mest känd för oss svenskar för sin medverkan i Jeeves and Wooster där han spelar den ständigt korrekte, välinformerade och geniale betjänten Jeeves.
Ja, då vet ni.
Många av oss kommer ihåg den svensk-franska tecknade serien Da Möb som gick på TV 2002-2003.
Där var det Svante som gjorde karaktären K.G:s muntrummande. Jonas Leksell, barnprogramledare på SVT gjorde K.G:s vanliga röst.
Här ett klipp på engelska (K.G. kallas här JT) där Hr. Drake får briljera lite:
Kuriosa i sammanhanget: karaktären Bob, som bara bryr sig om sitt utseende, lånar sin svenska röst av en Magnus Uggla i falsett. Denna karaktär spelas i den anglosaxiska versionen av ingen mindre än Stephen Fry, mest känd för oss svenskar för sin medverkan i Jeeves and Wooster där han spelar den ständigt korrekte, välinformerade och geniale betjänten Jeeves.
Ja, då vet ni.
Stockholmsvår
I Stockholm vill man hemskt gärna att det ska vara vår nu. På Snaps bars uteservering vid Medborgarplatsen flockades vår- och fikasugna Stockholmare fullt påpälsade och med filtar om kroppen.Jag förstår inte hur de klarar av att fika när tänderna hackar hela tiden. Det blir säkert lättare att äta sin Makron, men att få i sig espresson verkar lite bängligt när garnityret hoppar och far.
Svårt att fika, men är det vår så är det. Då SKA man sitta ute och fika. Hur kallt det än är. Så gör man ju på den så kallade kontinenten och då ska man göra så i Stockholm också.
Smått road av dessa härmapor tog jag en bild och... men vad nu då? Är det inte... jo minsann, där sitter ju duktiga Linda Pritchard och tar igen sig efter en strålande insats på Melodifestivalen. Kanske deppar hon lite för att hon inte gick till finalen trots att hon borde.
I höstas när snälla arbetsgivarn bjöd på stor firmafest på Göransson Arena i Sandviken så var det Linda som stod för den musikaliska underhållningen tillsammans med Fredrik Swahn och smått obegriplige muntrummisen Svante Drake. Högklassig underhållning på min ära. Och maten var god.
Nåväl, vi tar och lyssnar på Linda Pritchard och hennes Melodifestivalbidrag Alive medan de fikar färdigt där på Snaps:
Biokapacitet
Befinner mig i kungliga huvudstaden för ett par dagars fjärranalysseminarium. Fjärranalys handlar om att betrakta saker på avstånd, och vi pratar då i allmänhet om att titta på jordytan från satellit eller flygplan.
Inledningsanförandet hölls av en kvinna från Världsnaturfonden som berättade om hur man använder sig av satellitdata för att övervaka exempelvis avskogning, vattenavrinning eller för att titta på vilka habitat som lämpar sig bäst för den utrotningshotade tigern.
Som utgångspunkt för sitt anförande, och för WWF:s arbete över huvud taget visade hon hur vi med vår konsumtion idag nyttjar ungefär 1,5 gånger jordens egentliga biokapacitet. Vi använder alltså 50% mer av jordens resurser än vad vårt vackra klot mäktar med att återskapa. Det innebär som alla förstår att det uppstår minus i systemet på något vis.
Detta överutnyttjande av klotet förutsätter dessutom att Kina inte kommer upp i samma konsumtionsnivå som västvärlden. Om detta skulle inträffa blev plötsligt överutnyttjandet 100%, dvs det skulle krävas två hela jordklot för att producera allt det som vi människor konsumerar.
Om dessutom, Indien, övriga delar av Asien samt Afrika, Sydamerika och Östeuropa plötsligt fick för sig att de skulle vilja leva på samma sätt som vi i väst, ja då skulle behovet istället se ut så här:
Ja, då vet ni det
Bråddjups hushållsredaktion tipsar
Så här såg det ut hemma hos oss alldeles för ett tag sedan: 
Härom dagen när jag var och handlade (med tygpåse...) så hittade jag ett erbjudande jag inte kunde motstå.
Det ser ut som om det vore hemma hos Kemiske Ali, men det är det alltså inte. Ett hushåll av idag har tillräckligt med bekämpningsmedel för att kunna idka kemisk krigföring big time. De är ju visserligen otroligt effektiva de här laboratorieprodukterna måste man säga, men de är nog inte särskilt vänliga mot miljön.
Härom dagen när jag var och handlade (med tygpåse...) så hittade jag ett erbjudande jag inte kunde motstå.Grumme såpa för tjugo svenska enkronor och en sprejflaska på köpet. Jag valde den med Citrondoft.
Blanda en halv liter vatten med 5 ml såpa i sprejflaskan, så kan du på ett mer naturvänligt vis rengöra din spis och övriga ytor i hemmets härd.
Har du dessutom lite ättiksprit och en förpackning Svinto hemma så kan du nästan helt och hållet sluta använda läbbiga kemiska preparat.
Bra va?
Tygpåsar
Lina hade på sin blogg på NSD.se en länk till ett ställe där man kan hitta snygga tygpåsar om man nu känner sig allergisk mot de som säljs på ICA och COOP: http://www.shirtstore.se/tygpasar-c-782-1.aspx?gclid=CI2Jjd7ixacCFUjxzAodf2gtDw
Fast just idag känns det lite futtigt att tänka på tygpåsar.
Speaking of the devil...
På tal om förgiftade hav, så kan vi i dagens Aftonbladet läsa om detta: "Fiskarna låg döda - i drivor"
Hamnen i Redondo Beach söder om Los Angeles var i går morse så full av död fisk att många båtar inte ens kunde ta sig ut ur hamnen.
Living in the Plastic Age
Härom dagens såg jag ett intressant program på Kunskapskanalen om "Zabbaleen", soparbetare i 18-miljonersstaden Kairo. Zabbaleen samlar ihop sopor på gatorna och återvinner i runda slängar 80 procent av alla sopor de tar hand om. Metall, glas, plast och papper som slängs bort av över- och medelklassen tas om hand av Zabbaleen, eller "The nothing class" som de lite ironiskt kallar sig själva, och säljs utomlands som råvara till nya produkter.Deras verksamhet hotas nu av att myndigheterna istället har börjat anlita utländska bolag för att ta hand om soporna på ett mer "civiliserat" sätt. Zabbaleen själva har svårt att tro det de ser; de utländska bolagen återvinner bara 40% av soporna och gräver ner resten i enorma sopdepositioner. Hur kan man vara så slösaktig?, undrar Zabbaleen och det med all rätt.
I Stilla havet flyter en jättelik ö av sopor, "Great Pacific Garbage Patch". Ett område dubbelt så stort som Texas bestående av giftig plast och annan bråte som naturen inte klarar av att bryta ner. De flaskor, påsar, förpackningar och plastbitar som vi inte ids återvinna hamnar istället i haven och på världens alla stränder och inuti kroppen på snart sagt varenda varelse som lever i och kring våra världshav. I slutändan hamnar det naturligtvis inuti oss själva och inom någon generation så kommer alla människor till viss del bestå av plast.
Hur är det, är det verkligen Zabbaleen som har ett ociviliserat sätt att hantera sopor?
Måste vi ha en ny plastkasse varje gång vi handlar ett par liter mjölk? Nä, köp en tygkasse istället att bära hem maten i! Jag försöker komma ihåg att ta med mig tygkassen när jag går och handlar, och numera lyckas jag nästan alltid. Det går, om man bara bestämmer sig.
Över huvud taget känns vårt köphysteriska västerland som ett under av tanklöshet. Zabbaleen återvinner 80 procent av soporna och vi slänger en fullt fungerande TV bara för att vi vill ha en plattare.
Låt oss sansa oss lite. Visst?
8:e mars
I Ryssland och i många andra länder firar man den internationella kvinnodagen genom att ge blommor, choklad och parfymer till kvinnorna, både i hemmet och på arbetsplatserna. Männen visar på så sätt kvinnorna sin uppskattning ungefär som på Mors dag eller en födelsedag.Bråddjup uppmärksammar dagens datum genom att för eder spela upp en melodi av allas vår Marianne Karlsson, eller Neneh Cherry som hon kallar sig som artist. Här handlar det inte riktigt om någon sockersöt klapp på huvudet, utan mer om de osynliga kvinnorna som misshandlas och behandlas illa oavsett om det är i USA i svältens Etiopien eller någon annanstans i världen. Ett rop efter en värld där alla betraktas som jämlikar, en värld där en internationell kvinnodag inte längre skulle anses nödvändig.
(Den slemmige typen i videon spelas f.ö. av Andy Serkis som vi annars förknippar med en annan slemmig typ, nämligen Gollum i Sagan om ringen)
Norge, Norge är ett mäktigt land.
Fyra norskor bland de sex bästa; etta, tvåa, femma och sexa. Det verkar vara helt omöjligt att besegra norrmän. De är nog så impregnerade i torskleverolja och mölja att det helt enkelt har satt sig i DNA-strukturen på något sätt.
Ett skickligt folk!
Lasse Eriksson
I går kväll klockan 19.30 började en föreställning av ”Fyra lyckliga män 2” på Reginateatern i Uppsala. I föreställningens final ett par timmar senare föll plötsligt komikern, författaren och musikern Lasse Eriksson ihop på scenen. Trots upplivningsförsök gick hans liv inte att rädda.
Lasse Eriksson var begåvad med en ytterst underfundig och jordnära humor där han lyckades belysa vardagens absurditeter på ett galant sätt. Lite av en norrbottnisk Tage Danielsson kanske och liksom Tage lämnade han oss alldeles för ung. Lasse Eriksson skulle ha fyllt 62 år den 1:a april.
Med anledning av detta kör jag här en repris på ett inlägg från november 2009:
För en tid sedan hade vi på vårt kontor uppstart för höstens arbetsplatsträffar. Till vår hjälp hade vi den förträfflige 
Lasse Eriksson som genomförde sin föreläsning/föreställning "Alla är olika - utom jag".
I både humoristiska och mer allvarsamma ordalag visade han bland annat vilka personliga egenskaper vi värdesätter idag jämfört med hur det var för hundra år sedan. Idag är det till exempel helt rätt att vara individualist medan vi förr i världen skulle vara mer kollektiva.
Vi ikläder oss alla olika roller beroende på vilka sociala sammanhang vi figurerar i. I min roll som pappa förstärker jag vissa av mina egenskaper, medan jag tillsammans med kollegor i ett projektmöte laborerar med en annan uppsättning egenskaper. Projektgruppens bild av mig skiljer sig från mina barns bild. Jag är många fastän en.
Jag kanske själv vill uppfattas på ett visst sätt i en viss situation, och har då en mängd olika egenskaper inom mig som jag kan förstärka eller tona ner tills jag får fram önskad mix och framstår så som jag vill att de andra ska uppfatta mig just då. Men hur ska vi då behandla folk; som vi tror att de är, eller som vi tror att de vill vara? Ja, det är inte lätt att veta alla gånger.
De tekniska förutsättningarna för hur vi umgås har också radikalt förändrats. Det går snabbt och nyanser förloras på vägen. En risk man måste vara medveten om.
På det hela taget är det en väldigt bra föreställning/-läsning. En tankeväckande stund som jag önskar att ni alla kunde ta del av. Dock kräver hans berättande en del av åhöraren. Det gäller att lyssna bortom vitsarna för att hitta den röda tråden. Att inte tappa bort sig bland skrattparoxysmerna. Lyckas man med det är det en ren njutning att lyssna till denne glimrande pitepojke.
Jag avslutar med en typisk erikssonsk ordvändning på tal om teknikutvecklingen:
"I dag mail - i går morse." Det är liksom Lasse Eriksson i ett nötskal.
Lasse Eriksson var begåvad med en ytterst underfundig och jordnära humor där han lyckades belysa vardagens absurditeter på ett galant sätt. Lite av en norrbottnisk Tage Danielsson kanske och liksom Tage lämnade han oss alldeles för ung. Lasse Eriksson skulle ha fyllt 62 år den 1:a april.
Med anledning av detta kör jag här en repris på ett inlägg från november 2009:
Idéhistorieberättare
För en tid sedan hade vi på vårt kontor uppstart för höstens arbetsplatsträffar. Till vår hjälp hade vi den förträfflige Lasse Eriksson som genomförde sin föreläsning/föreställning "Alla är olika - utom jag". I både humoristiska och mer allvarsamma ordalag visade han bland annat vilka personliga egenskaper vi värdesätter idag jämfört med hur det var för hundra år sedan. Idag är det till exempel helt rätt att vara individualist medan vi förr i världen skulle vara mer kollektiva.
Vi ikläder oss alla olika roller beroende på vilka sociala sammanhang vi figurerar i. I min roll som pappa förstärker jag vissa av mina egenskaper, medan jag tillsammans med kollegor i ett projektmöte laborerar med en annan uppsättning egenskaper. Projektgruppens bild av mig skiljer sig från mina barns bild. Jag är många fastän en.
Jag kanske själv vill uppfattas på ett visst sätt i en viss situation, och har då en mängd olika egenskaper inom mig som jag kan förstärka eller tona ner tills jag får fram önskad mix och framstår så som jag vill att de andra ska uppfatta mig just då. Men hur ska vi då behandla folk; som vi tror att de är, eller som vi tror att de vill vara? Ja, det är inte lätt att veta alla gånger.
De tekniska förutsättningarna för hur vi umgås har också radikalt förändrats. Det går snabbt och nyanser förloras på vägen. En risk man måste vara medveten om.
På det hela taget är det en väldigt bra föreställning/-läsning. En tankeväckande stund som jag önskar att ni alla kunde ta del av. Dock kräver hans berättande en del av åhöraren. Det gäller att lyssna bortom vitsarna för att hitta den röda tråden. Att inte tappa bort sig bland skrattparoxysmerna. Lyckas man med det är det en ren njutning att lyssna till denne glimrande pitepojke.
Jag avslutar med en typisk erikssonsk ordvändning på tal om teknikutvecklingen:
"I dag mail - i går morse." Det är liksom Lasse Eriksson i ett nötskal.
Blivande storstjärnor
När jag under stundom vandrar på gatorna som en vanlig man dröjer det inte länge innan någon ur läsekretsen dyker upp bakom något hörn och ställer frågan: "Bråddjup, vilken popgrupp kommer att bli Sveriges nästa storstjärnor?"
Det lättaste sättet att svara på det är kanske så här:
Det lättaste sättet att svara på det är kanske så här:
